Jag kom faktiskt i mål!

Nu blir det 2 poster i följd med löpning tyvärr, det är ju inte optimalt ur ett läsare perspektiv, men nu är ju jag en berättare och den enda som läser detta så det kan ju göra det samma.

Jo jag kom i mål! jag lyckades springa 2 mil inom 1 månad som var utmaningen som Kristoffer skapade.

Kristoffer är en god vän från mitt förra arbete och han bjöd in också Jörgen, Jörgen var en av orsakerna till att jag började Gå för flera år sedan efter min magsäcks operation, och dessa herrar passar bra in i hur jag också ser på träning, ibland måste man säga ”Föfan” nu kör vi! och sedan inte hålla en idiotnivå utan mer försöka hitta något som funkar i det verkliga livet.

Utmaningen som då hette ”Föfan” var att mellan den 11 Juli till 10 Augusti springa 20 km…

Jag har så klart sprungit förut men i princip inte sedan straxt efter militärtjänstgöringen runt 1989-1990 var det senaste tillfället, jag springer inte ens till bussen/tunnelbanan, på sin höjd går jag fort eller tar några raska steg uppför trappan, men springer gör jag inte (än mindre löper)

Jag har funderat på löpning, men mer än så har det inte blivit, en god vän Roger löper, cyklar, kampsport och vandrar…
Det är svårt att låta bli att inte jämföra sig, han springer milen ofta och betydligt snabbare!
Jag önskar att jag kunde koppla bort den jämförelsen men det är svårt, han är så jäkla fokuserad.
Jag har haft koll på när och hur han springer och lite lite spännande verkade det, och då menar jag som i att ta nästa steg i att träna.

Min första tur höll jag en kilometer tid på över 8 min/km, och idag var jag nere på 6,44 min/km.
Till det skall sägas att jag ”gjort en förbättring” är jag tveksam till på 7 pass, tvivlar på att det hunnit hända något, snarare är det troligen så att på första turen var jag så osäker på hur jag skulle lägga upp det att jag sprang och gick om vartannat c.a 5 ggr på 3 km, idag sprang jag hela tiden utom ett av tre rödljus som jag var tvungen att stanna vid, så det är mer den troliga förklaringen till ”förbättringen”
Det som var kul var att jag lyckades och häll i, det var kul som fan även om jag kände mig så här efteråt…

här är lite statistik.

Så då är frågan kommer jag att fortsätta?

Jag vet inte! en sak är säkert att detta ”känns som riktig träning” och det är inte vad jag är van vid när jag tex går.
Detta är jobbigt och kräver en form av fokus jag inte heller är van vid, ner med axlarna, lösa armar, tänk på steget, andas.
Det ÄR kul på ett visst vis men jag vet ärligt inte om jag orkar vara så här stark, Jag vet inte om jag kan lägga in detta som ett nytt moment, se bara hur det gick med cyklingen jag började med för 2 år sedan, efter Stockholm Bike förra året har jag inte cyklat alls.
Att detta är nyttigt är nog helt klart, men som denna blogg heter ”Ibland blir jag så osäker”

Till sist, jo jag är lite stolt och jag tycker jag gjort något bra, skall försöka att ”vara” i den känslan lite!