Frågetecken

Som jag skrivit tidigare så brottas jag med tanken på hur jag skall göra för att mitt liv skall kännas mer meningsfullt och då primärt min fritid.

Jag har ju provat att besöka en psykolog och skall också fortsätta med det nu i februari.

Jag står på tur för en operation för att ta bort löshud på magen under första halvåret 2019.

Det jag funderat på i nästan 2 år är att flytta, till ett boende som kanske skapar någon form av inspiration och lust att göra saker, som att ha ett garage och skruva med något? en moped eller motorcykel, kanske en bil?
Odla något, blommor eller potatis, grönsaker?

Som jag ser det i mitt huvud skulle det vara en lantlig plats i lugn och ro, men med moderna bekvämligheter typ kommunalt avlopp och absolut internet.

En fråga som återkommer i mitt huvud är, skulle jag bli ensam? kan jag bli mycket mer ensam än jag redan är?
Räcker umgänget jag får på jobbet?
Är detta en flykt och en fantasi bara som inte är realistisk? alltså att mina tankar på hur trevligt detta skulle kunna vara blockerar dom rationella tankarna på tex ensamhet och kommer jag spika i en spik i en lös planka, gräva lite så att smältvattnet kan rinna ner i diket och så vidare?
Det känns och har känts som om jag verkligen vill detta, men så har jag också känt för att låna en massa pengar för att köpa en ny motorcykel, och det är inte realistiskt, så vilka tankar är dom ärliga?

I går på väg över Västerbron

Jag älskar verkligen Stockholm, men jag känner mig låst i min lilla lägenhet, som om min kreativitet inte ens kan utforskas om den finns där.

Öppnade just Hemnet och sökte på Södermanland, Hus, max 1 miljon och hittar ett hus i Oxelösund nära Nyköping som skall vara ett fint område.
Och då är inte detta hus mycket bättre än något annat jag sett det senaste året, det saknar garage till exempel men ser modernt ut i övrigt.
Det ligger mer än 10 mil från Stockholm, hur ofta kommer jag då träffa min bror och hans familj, min pappa och vänner i Stockholm?
Och lika långt är det till Strängnäs där en annan vän bor.

Men då säger en röst i mitt huvud, hur ofta träffar du dessa personer på ett år?
Jag träffar min pappa kanske 3 ggr på ett kvartal, min bror 1-2 ggr på samma tid, och det samma gäller dom andra, så hur stor skulle den verkliga skillnaden bli?
Jag tror att jag redan är så pass ensam att det inte skulle göra någon drastisk skillnad.

Tänk om livet kan bli lite lite bättre på andra sidan staketet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s