Lite mer än ett år

Den 17 februari 2020 var den första dagen på min nuvarande arbetsplats, och den 12 februari gick flyttlasset från Stockholm till Strängnäs, så lite mer än ett år har gått sedan denna förändring.

Det har hänt mycket som jag inte skrivit om här, jag har sålt lägenheten i Stockholm som jag skrev lite om, får se om jag sammanställer det här?
Och nu har jag precis skrivit kontrakt på en ny Bostadsrätt här i Strängnäs, tillträde den 16 April i år.

Några vänner har frågat hur det kändes att lyckas sälja lägenheten i Stockholm efter en hel del slit och stress, och jag kände inget speciellt.
Nu undrar jag och vänner runt mig hur jag känner när jag köpt en ny lägenhet som ”checkar av” många rutor på min önskelista, och den känns nästan ingenting.

Man kan kanske tro att det borde ha med min nya medicin att göra, att den påverkar humöret? och jag har inte hunnit fråga min läkare men skall göra det, men då känslan var den samma innan jag började på medicin tvivlar jag själv på att det är orsaken, åtminstone inte huvudorsaken.

Jag tror att det har med hur jag levat under större delen av mitt liv, med oro och konstant osäkerhet på nästan allt i livet och mig själv, kanske har jag blivit så van att balansera Glad & Ledsen att jag inte törs eller kan våga hoppas på glädje?
(men det är bara en gissning)

Sedan jag började med medicinen har jag inte varit riktigt så nere som jag har varit, det känns lite lättare, men inte som ett stort steg.
Och jag kan ju säga att på samma sätt som jag inte är speciellt glad över försäljning och köp av lägenhet är jag inte ledsen heller.

Jag träffar ju vänner och går promenader tex och det är absolut trevligt, jag kollar på någon komedi på TV eller ser ett roligt Youtubeklipp och skrattar spontant, så jag är inte helt död invärtes.

Apropå det året som gått så känns Strängnäs som stad OK, saknar ”staden” helt klart, min arbetsplats är också OK, ganska säkert att bra steg för att utveckla min yrkesroll, jag har lärt mig mycket och börjar komma in ganska bra, men fan vet om jag passar för arbetet…

Jag är nog en sådan person som skulle hittat ett jobb som jag trivdes med tidigt i livet och sakta jobbat mig upp och stannat kvar, tror det hade passat min personlighet bättre.

Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s