Kanske en bra beskrivning av att må skitdåligt?

Jag lyssnade nyligen på podden ”Värvet” där Joar Bendjelloul var gäst och dom talar om känslan och i familjen när Joars bror Malik tog sitt liv, Kristoffer Triumf berättar dom om en beskrivning av det måendet han hörde Sofia Helin hade givit som fastnade i mitt huvud.

Tänk dig att du håller handen på en spisplatta som blir varmare och varmare, alla runt omkring dig säger åt dig att hålla kvar handen och du gör det så länga du kan till du inte längre kan…

Jag får för mig att för en person som aldrig mått riktigt dåligt kanske detta kan närma sig en beskrivning av hur det kan vara?

Hur mår jag själv då just nu? detta kan ju verka som att det är riktigt dåligt? men det är det inte!
Det är nog bättre än det varit på länge.

Jag går nu på max dos av medicinen sedan snart 2 veckor och även om det inte är en överväldigande känsla av välmående, eller att Poff nu är allt bra så är jag på en annan mental plats, det är som att jag inte ens KAN tänka dom mörkaste tankarna, jävligt konstigt, nu är det mer som att en dag är tråkig, lite seg men jag är inte helt handfallen.

Ja vi får se hur detta går, det är ju inte bara medicin som löser detta det är bara en hjälp av många steg.

Tänk på dina tankar?

Jag går sedan något år hos en terapeut och en sak jag ofta får frågor om är, när något är jobbigt eller svårt att försöka beskriva känslan och fundera på vad den beror?

Detta är fördjävligt svårt, jag har i hela mitt liv dygnet runt försökt att trycka ner och bort jobbiga känslor och det fungerar till en viss gräns, det betyder också att jag måste börja på nytt och rota i och försöka se mig själv utifrån och in för att först inse att jag har en känsla som kan ha olika styrka och sedan identifiera den, ibland är det en småsak som i kväll och den kan passera så fort att man nästan inte hinner reflektera över den och än mindre fånga den.

Så här kan jag beskriva det, jag gick av mitt arbetspass sent på torsdag kväll och hade 3 lediga dagar.

En sak jag tänkt på är att prova och bada bastu i nya lägenheten, det kan ju bli grymt att ta en bira eller till och med lite champagne och fira inflyttningen!

idag är det Lördag kväll och det vore väll perfekt? har precis kollat klart på en film på Netflix och vad skall jag göra nu? går in i badrummet och tittar på dörren in till bastun…
Ser att tvätten från morgonen är torr på torkställningen så jag börjar vika den och stoppa in den i skåpet istället…

Mitt i vikandet fångar jag känslan av oro/olust/stress jag vet inte vad jag skall kalla det, men för att prova bastun…jag tror att jag är orolig/fundersam för att jag skall göra fel….för att misslyckas med att bada bastu.
Funderar om det finns en guide på nätet hur man gör det bäst…

Jo det är sant!
Det är ingen stor grej men så här är det ofta för mig, jag blir lätt handlingsförlamad av tanken på att göra något, hur sjukt är inte det!

Detta är nog inte första gången jag fångat in en Känsla och en form av möjlig Orsak, kanske lär jag mig något av detta?

Skål!

Lite mer än 3 månader på medicin

Idag känns det ganska bra! faktum är att det känts ganska bra i några dagar nu, kanske 1 vecka eller så?

Nu talar jag om en normalitet, ett mer stabilt lugn än sprudlande glädje, ingen liten sak!

Jag har ätit antidepressiv medicin i lite mer än 3 månader, började på lägsta nivån 5 mg och ökade efter om jag minns rätt till 10 mg efter en månad, jag kände en lite skillnad redan efter drygt första veckan men sedan stannade det av.

Den positiva känslan var som att jag var helt nere i ett svart hål och jag plötsligt kunde se lite himmel, andas lite lite lättare, men på inget sätt överväldigande utan lite ”snålt” med välmående, och då satt i förhållande till biverkningarna.

Jag har hela tiden haft regelbunden kontakt med min husläkare och för en dryg vecka sedan föreslog hon att gå upp från 10 mg till 20 mg som är maxdosen, jag ligger nu på 15 mg och skall öka till 20 om en dryg vecka.

Är det beroende på medicinen, att styrkan nu är korrekt? det är vårt att säga för jag har haft en del bra saker som hänt, jag har flyttat in i min ny lägenhet och det känns bra, kanske till och med mycket bra…vet inte.
Våren är på väg, jag har en stabil ekonomi, så det är säkert flera saker och det spelar inte så stor roll vad det beror på just nu, det viktiga är att jag mår bättre tror jag!

Jag bör kanske påpeka att det jag söker är ett slags normal läge, att vara lite mer i balans och ha stabila dagar som inte är i botten och hela tiden jaga minsta lilla sak så jag kan glömma bort hur jag känner och mår, som det är nu är jag nöjd med en normal lite tråkig dag, det är min normalitet!

Jag har bytt avdelning/paviljong tillfälligt på jobbet, man behöver stärka upp med mig som ordinarie personal när ombyggnation pågår och sommarvikarier kommer in, det känns lite tråkigt och jag är inte nöjd med det men jag har trevliga kollegor så det funkar, bara att det är jobbigt att lite ”starta om” på en ny plats där jag iofs kan grunderna men det finns en hel del små saker att lära sig.

En sak som jag upplever hänger över mig lite är årets deklaration, jag har deklarerat för min lägenhetsförsäljning och vinsten (nästan en halv miljon i skatt…) och gjort mina första reseavdrag för jobbet och på grund av det får jag inte veta slutgiltigt om den godkänns förrän i november i år suck!

Avslutar med Amber Mark – Heart-shaped Box

Har jag glömt bort det positiva?

Är det inte lättare att minnas och prata om det ledsamma och tråkiga? att minnas det som gör en ledsen och rädd, känna ångest?

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag i förrgår hade tänkt köra lite hoj för att det skulle bli bra väder, men att en känsla som jag beskriver som ångest tog ett fast grepp om mig och jag gömde mig i lägenheten hela dagen istället.

Igår hade jag inte planerat att göra något så kl 9 drog jag iväg med hojen mot Eskilstuna för att köra lite men också för att testa mina nya mc kläder.

Det här går ju bra och solen skiner så jag åker vidare mot Västerås, kör runt på gator som åkt på så många gånger som barn och tonåring, stannar till på Stora torget och tar en frukostfika på Global living (riktigt trevligt ställe)

Ringer på chans en gammal vän som är ledig och kommer förbi för att lite efter 12 rulla mot Stockholm och min brorson med familj.

Landar straxt för kl 14 i Sundbyberg och ringer på, rassel ryck och slit i dörrhandtaget från insidan och där står min brorson och hoppar som en gummiboll och är glad att jag äntligen kom förbi…

Hela familjen verkar glad och då är dom mitt i en väldigt jobbig tid.

Jag blir bjuden på påsk fika och känner mig så välkommen, vi pratar en stund och innan jag åker hemåt får mitt största fan provsitta motorcykeln, och gasa….

En bra dag, en ovanlig dag, kan man hoppas på fler liknande?

Nej jag har inte glömt bort det positiva, men det är förbaskat sällsynt bara och jag har svårt att hålla kvar i det, det är som en hal tvål som halkar ur handen och vipps är den borta, flyktigt.

Är det ångest eller vad?

Jag skriver detta mest som en minnesanteckning för mig själv när jag är ”mitt i det”

Just nu är jag långledig, jag gick av i söndags kväll och börjar jobba igen på tisdag den 6 april, för mig en lång ledighet, tror inte jag haft så många dagar sedan förra sommaren

Låt länk till det jag lyssnar på just nu https://open.spotify.com/track/2t77hjgJY4sC9DoX5uaVUD?si=334f396cda3d4b17 (Peter Gabriel – Dont give up)

Jag har som jag skrivit köpt en ny hoj och kört en vända på dryga 20 mil som var härlig minus att jag nästan krockade, men det kan vi ta en annan gång…
Turen var lika härlig som den någonsin kunde och det var länge sedan jag kände så.

En av tankarna med just denna hoj är att få in resor till jobbet på den så jag tänkte att jag måste försöka att hitta ett smidigare sätt att ta mig igenom säkerhetskontrollen på jobbet än mitt stora textilställ med stövlar och allt, så jag har letat efter en mer casual/vardags likande saker, sådana man kan röra sig mer fritt i och åka kortare turer i.
Så jag åkte till den lokala mc firman och shoppade loss bigtime!

Det blev Skinnjacka i klassisk mc stil, mc jeans, mc sneekers, enkla mc handskar och en säkerhetströja och en ny hjälm…

Chansen är stor att det var ett misstag, och det är lite av det jag vill komma till, jag har så förbannat lite att göra och jag har så tråkigt att jag skapar/hittar på projekt som absolut har en chans att slå väl ut men av erfarenhet shoppar jag bara som möjligen ett försök att skapa mening och innehåll i ett innehållslöst liv.

Till ovan kommer saken jag funderar på idag och det är Ångest eller vad det nu är? jag gick till sängs igår kväll och sov ok (huvudvärken i 2 dagar verkar vara borta) Jag hade en lös plan men inget bestämt för idag, igår regnade det och idag skulle det bli sol och jag är ledig med INGENTING planerat.
Efter Thé och müsli frukost så var tanken igår att köra hoj till Stockholm på kul och kanske hälsa på min bror och hans sambo (dom har det jobbigt efter en operation) och sedan bad en kille i Bmw klubben att någon vem som helst skulle handla en pryl på Bitema åt honom då han bor långt ifrån en butik.

När jag börjat med frukosten så kommer en obehagskänsla över mig som jag så väl känner igen, den sitter i magen, som att magen drar ihop sig lite, ett svagt illamående och oro kommer över mig.

Jag bara vankar av och an och vill inte göra något, kan inte fokusera och inte identifiera känslan, vad är det? Ångest, Stress? något sådan måste det vara! och varför känner jag så ofta detta, det är som att jag inte klarar av något minsta lilla jobbigt, skall jag behöva känna såhär?

Jag tänker att om jag gör saker jag tycker är jobbigt många gånger så kanske det blir lättare? men jag har levt med detta i nästan hela mitt liv så jag vet inte om något annat…

och i mitt bakhuvud snurrar ”för i helvete skärp dig”

Melissa Horn – Jag har gjort det igen” https://open.spotify.com/track/3plDjuWqQsDjEy8lLUlom3?si=9ca6e3e2b7264509

Har lagt märke till en sak

Detta börjar mer likna en dagbok inser jag, en slags inre dialog.

Skall berätta om hur jag kände och tänkte idag, detta är dag 2 jag är ledig efter att ha arbetat 3 dagar / 36 timmar, vilket betyder att jag arbetar igen i morgon så jag ville vila lite var tanken.

Jag har fått en vana som är att jag går och lägger mig rätt tidigt när jag är ledig, ofta runt 21:30-22:00 och stiger upp när klockan ringer varje ledig dag kl 06;30.

I mitt huvud är det lite häftigt att stiga upp tidigt, speciellt sedan jag hala livet varit en kvälls människa och sovit långt in på förmiddagen, men för kanske 5 år sedan började jag stiga upp kl 08:00-08:30 och nu är jag alltså nere vid 06:30.
När jag säger häftigt så menar jag att andra skall imponeras av hur duktig jag är och att jag har hört att c.a 7,5 timmars söm per natt är idealiskt, alltså inte något jag själv kommit fram till direkt.

Alltså i morse går jag upp och kör samma rutin på pricken som jag brukar, tar min medicin, brygger en kopp grönt thé och dricker den framför datorn när jag läser nyheterna, detta tar lite mindre än 1 timme och sedan blir det frukost som också är samma varje dag, en halv banan, granola, pumpa, lin och solrosfrön och en skvätt yoghurt och ringlar lite honung på det.

Ovan är standard för var enda dag om året, nu det märkliga, jag har på min ”att göra lista” Tvätta bilen, så jag åker iväg och gör det på mitt vanliga ställe, dammsuger och tvättar, klockan är nu inte ens 10 på förmiddagen och jag skulle kunna åka hem och ta en tur med min nya motorcykel….och här kommer grejen, det blir för mycket, jag vill bara hem och göra ingenting. (vilket jag också gör)

Vad är då konstigt med detta? jo det är min ”ork” eller ”stress” det är som en blockering, jag blir jätterädd för att saker skall bli jobbiga, så min trygga plats blir att inte göra något och må dåligt av det.

Detta beteende händer jätte ofta och jag begriper inte varför, jag förstår det absurda i det men jag är som slav under det, i alla sammanhang jag kan tänka mig är jag livrädd för att fastna i något jag inte orkar, kan vara social situationer eller vad som helst.

Jag vet att depression kan påverka hur man orkar ta tag i saker men jag undrar om det är detta man menar då?

Jävligt skumt!

Bryr mig inte

Den senaste tiden, någon månad tror jag så har jag märkt att jag inte bryr mig om saker, det mesta tror jag man kan säga, och jag bryr mig inte om att jag inte bryr mig…

Jo visst bryr jag mig på någon nivå, att jag skriver nu bevisar ju det, men inte på ett sätt att jag gör något åt det, och vet inte vad jag mer skall göra när jag äter medicin och går i terapi?

Förut brukade jag fly in i datorspelens värld och det var ganska ofta kul och något jag såg fram emot, men på det senaste halvåret spelar jag ingenting och det har inte hänt under hal mitt vuxna liv.

Min psykolog sa att när man förtränger saker så upplevs det su inte direkt som problem just för att man trycker bort dom, och när man senare försöker rota i problemen och arbeta med dom så kan man må sämre när dom kommer upp i ljuset, vet inte om det har med saken att göra?

Jag har funderat på varför jag inte sjukskriver mig och vilar upp mig lite, när jag var yngre sjukskrev jag mig ganska ofta men så hände något och jag började sköt mitt jobb, sedan hade jag problem att sköta min ekonomi och efter ett tag började sköta den också, hyffsat åtminstone och nu funkar den ganska ok.
Vad jag vill säga att jag orkar inte ens missköta mig, jag bryr mig inte.

Idag är jag ledig och jag försöker bara att få dagen att gå så jag kan lägga mig och gå upp och göra samma sak igen för att gå till jobbet på måndag igen.

Började med min medicin den 26 januari och ökade dosen ett steg den 26 februari och idag den 20 mars är det i stort sett samma mående som efter 1 vecka på medicin, lite bättre men ingen stor förändring.

Min bror har det riktigt jobbigt också, han har en sambo som fått bröstcancer och blev tvungen att ta bort ena bröstet och nu är hon hemma sedan någon dag och det verkar ha gått ok men dom väntar på en analys.
Och bror min har fått veta att han har en cysta i käken när han gjorde en undersökning får att se varför han under en längre tid har ont i just tänder/käke, nu tror man inte cystan är orsaken till smärtan men man upptäckte den då och han vet inte vad som nu händer..

Och jag gör ingen ting, vet verkligen inte vad jag skall göra, som fastfrusen.

Min pappa och jag är som vanligt inte i ett harmoniskt läge, jag sa att NU får det vara nog jag vill inte ha någon kpntakt med dig för lite mer än en vecka sedan, jag måste fokusera på mig själv och kan inte leva upp till hans förväntningar på mig…har aldrig gjort på detta sätt tidigare.

Inte mycket som är bra just nu.

En ny dag

Fan vad jag blev aktiv på bloggen den senaste tiden…

Igår var det en helt normal dag, man kan nog tro att jag var jäkligt deppig just då men det var jag inte, det är nog som många säger att alkohol släpper på lite spärrar och då skrev jag rakt ut vad jag känner, och det mesta om inte allt är fortfarande som jag känner.

En sak jag glömde var en bild, så här kommer den och den tillhör då gårdagens post När andan faller på.

Det är PRECIS så!

Jag fick en insikt som jag tror jag skrivit om förut och det har att göra med terapi eller när man kommer till insikt och fundering om ens liv.

Att gräva i saker som är jobbigt gör inte alltid att man mår bättre även om det är syftet att till slut nå fram till, ofta skjuter man ifrån sig jobbiga tankar och händelser eller problem och till viss del hjälper ju det, man tänker inte på dom och det upplevs som en form av lättnad, nästan som en säkerhetsventil när trycket blir för stort eller man inte vet hur man skall hantera det.

När man börjar gräva och titta på saker och försöker att hantera dessa saker så är möjligheten eller risken att man mår sämre för nu är det uppe i ljuset…

Detta hade jag aldrig tänkt på och hade jag vetat det innan hade jag möjligen aldrig tagit steget att börja rota i mig själv?

Vanbot – Ringing

När andan faller på

är det inte så man säger ”När andan faller på” alltså man gör något när man får inspiration eller känner för det?

Exakt nu har jag druckit en whisky, kanske 4-6 cl och börjat på en Guinness och då kom andan att falla på….varför blir det så?

Lyssnar på Peter Gabriel – Sledgehammer minns ni den? minns ni basgången på den som spelas av Tony Levin?
vet inte varför jag följer baskanaler på Youtube om att spela bas? beror det på att pappa spalar bas? beror det på att jag känner något när jag hör musik? vet inte…

Nu när andan faller på och jag känner mig frustrerad över att inget händer i mitt liv? eller visst händer det saker men det tog nästan 50 år innan jag ens började fatta att jag måste ta tag i livet.
Jag har jobbat mer mer eller mindre meningslösa saker hel livet, jag kan ingenting som är till nytta för andra än mig själv, och jag kan ändå nätt och jämt ta hand om mig själv, jag är som ett stort barn.

Jag är inte speciellt nere just nu bara så trött på att inte ha någon skill att falla tillbaka på och göra något bra, jag är en stor belastning på min omgivning och den omgivningen väntar bara på att jag skall komma på fötter och bidra med något!

Varje vecka är full av att bara ta mig igenom, tänk på det en stund och låt det sjunka in.
Jag sover, vaknar och går till jobbet som en robot och försöker utföra det så bra jag kan men det är nätt och jämt jag gör det.
Jag kommer hem och försöker fixa mat och näring så att jag kan upprepa det nästa dag, så försöker jag ta mig igenom arbetspassen och när jag är ledig finns inget som intresserar mig som jag kan företa mig.

idag vaknade jag som vanligt av larmet kl 0630 som att gå upp tidigt betyder någonting alls? och ändå gör jag det varje dag, som om det tyder på någon form av karaktär eller att jag är en bra människa.
Klockan är nu 20:21 och om en dryg timme kommer jag att gå och lägga mig för att göra samma sak igen i morgon.
På måndag går jag upp 04:30 och åker till jobbet kl 06:00 jobbar hela dagen och är hemma kl 19:45 för att gå till sängs 21:30 och så börjar det om.

Lyssnar just nu på Jennie Abrahamsson – My favorit thing’s lyssna på den, magisk!

Det var då ett JÄVLA gnäll på mig idag! ordet ”Waste of space” det är jag det!

Jag har som jag sagt sålt min lägenhet i Stockholm och känner ingenting för det, jag har köpt en ny lägenhet i Strängnäs som jag flyttar till runt 19 April och det är väll bra men fan om jag bryr mig särskilt mycket…

Jag har ingen mening i denna värld, Noll!

Jag vet ingen i min omgivning som har sådana problem som jag, folk tar sig fram och gör saker, jag gnäller och går på medicin och köper saker

Jag säger det nu….mitt lägenhets köp kommer inte att göra mig hel eller helare, det är annat som måste till, jag gick minst 10 år för sent till läkare.

Vet du vad som är skit….att allt detta jag skriver är som en enorm ryggsäck jag bär på och kan för mitt liv inte ta av mig, den kommer att dränka mig och dra mig ner i djupet, jag kan fan inte släppa den.

Vet du en sak som aldrig gjort mig besviken? Musik! alla spel jag spelat är tråkiga efter en tid, musik där finns alltid något som berör mig!

Det är inte livet eller världen det är fel på! det är mig nått är jävligt knas!

Skall vi avsluta med Eric Gadd – Mina Händer Den är jävligt bra och är en cover på Linnea Henrikssons original

Skål Kosmonauter!

Och nu då?

I tisdag hade jag ätit min nya medicin i 4 veckor och det känns ungefär som efter första veckan, alltså något bättre men också 2 biverkningar, huvudvärk då och då samt sexualdrift/funktion.

Igår talade jag som planerat med min husläkare och vi ökar dosen från 5 mg till 10 (vilket var planen från början) och så borde det hänt något om 1-2 veckor.

Det känns ok, jag är inte riktigt så stressad som jag var innan jag började, hoppas på en mer märkbar effekt.

Min nya lägenhet, har skrivit kontrakt på den och betalat in handpenningen samt lagt upp lånet så det blir tillträde den 16 april.

Idag beställde jag en fåtölj jag haft mina ögon på länge…. från Mio och heter Timeout, valde svart skin och mörk körsbärsträ med fotpall, blir nog bra som fan tror jag!

Och nu då?
Jag jag vet inte, jag är så less på at må som jag gjort i mer än 20 år, jag känner mig aldrig glad och aldrig ledsen bara nåt jävla stort INGENTING.