Och nu då?

I tisdag hade jag ätit min nya medicin i 4 veckor och det känns ungefär som efter första veckan, alltså något bättre men också 2 biverkningar, huvudvärk då och då samt sexualdrift/funktion.

Igår talade jag som planerat med min husläkare och vi ökar dosen från 5 mg till 10 (vilket var planen från början) och så borde det hänt något om 1-2 veckor.

Det känns ok, jag är inte riktigt så stressad som jag var innan jag började, hoppas på en mer märkbar effekt.

Min nya lägenhet, har skrivit kontrakt på den och betalat in handpenningen samt lagt upp lånet så det blir tillträde den 16 april.

Idag beställde jag en fåtölj jag haft mina ögon på länge…. från Mio och heter Timeout, valde svart skin och mörk körsbärsträ med fotpall, blir nog bra som fan tror jag!

Och nu då?
Jag jag vet inte, jag är så less på at må som jag gjort i mer än 20 år, jag känner mig aldrig glad och aldrig ledsen bara nåt jävla stort INGENTING.

Lite mer än ett år

Den 17 februari 2020 var den första dagen på min nuvarande arbetsplats, och den 12 februari gick flyttlasset från Stockholm till Strängnäs, så lite mer än ett år har gått sedan denna förändring.

Det har hänt mycket som jag inte skrivit om här, jag har sålt lägenheten i Stockholm som jag skrev lite om, får se om jag sammanställer det här?
Och nu har jag precis skrivit kontrakt på en ny Bostadsrätt här i Strängnäs, tillträde den 16 April i år.

Några vänner har frågat hur det kändes att lyckas sälja lägenheten i Stockholm efter en hel del slit och stress, och jag kände inget speciellt.
Nu undrar jag och vänner runt mig hur jag känner när jag köpt en ny lägenhet som ”checkar av” många rutor på min önskelista, och den känns nästan ingenting.

Man kan kanske tro att det borde ha med min nya medicin att göra, att den påverkar humöret? och jag har inte hunnit fråga min läkare men skall göra det, men då känslan var den samma innan jag började på medicin tvivlar jag själv på att det är orsaken, åtminstone inte huvudorsaken.

Jag tror att det har med hur jag levat under större delen av mitt liv, med oro och konstant osäkerhet på nästan allt i livet och mig själv, kanske har jag blivit så van att balansera Glad & Ledsen att jag inte törs eller kan våga hoppas på glädje?
(men det är bara en gissning)

Sedan jag började med medicinen har jag inte varit riktigt så nere som jag har varit, det känns lite lättare, men inte som ett stort steg.
Och jag kan ju säga att på samma sätt som jag inte är speciellt glad över försäljning och köp av lägenhet är jag inte ledsen heller.

Jag träffar ju vänner och går promenader tex och det är absolut trevligt, jag kollar på någon komedi på TV eller ser ett roligt Youtubeklipp och skrattar spontant, så jag är inte helt död invärtes.

Apropå det året som gått så känns Strängnäs som stad OK, saknar ”staden” helt klart, min arbetsplats är också OK, ganska säkert att bra steg för att utveckla min yrkesroll, jag har lärt mig mycket och börjar komma in ganska bra, men fan vet om jag passar för arbetet…

Jag är nog en sådan person som skulle hittat ett jobb som jag trivdes med tidigt i livet och sakta jobbat mig upp och stannat kvar, tror det hade passat min personlighet bättre.

Vi hörs!

Bara skriver…

Jag helt tappat skrivandet här, inte för att det saknas saker att skriva om, det finn massor men jag har mått så jäkla dåligt att sak efter sak tappat värdet och jag orkar inte skriva fastän tanken finns där.

Nu skriver jag enbart för att jag inte kan prata direkt med någon om detta, jag törs inte.

Jag har sedan en ganska lång tid gått hos en psykolog för att få hjälp med hur jag mår, och sedan en dryg månad har vi talat om att jag kanske inte nått dit jag vill att må bättre, jag känner att jag kan inte ta mig ur det djupa hålet jag är i och har funderat på om det är så att jag är sjuk, man säger ju att depression är en sjukdom och jag har aldrig funderat mycket på det men det är säkert så?

Så jag gjorde en fråge-test hos min psykolog där man skulle svara på hur man mått den senaste tiden (1 eller 2 veckor tidsspann om jag minns rätt?)
Och det är ju lite svårt för jag har mått som jag gör nu under större delen av mitt liv, minst 25 år, men jag svarade så gott jag kunde och jag fick 18 eller 19 som resultat och om jag minns rätt är det 5 nivåer och jag hamnade ett steg innan nivå 4 alltså på hög 3:a.

Nu har jag en Husläkare där jag nu bor och vi talade en bra stund om allt detta och kom överens om att prova en medicin ”Escitalopram Teva 5 mg

Som jag förstår det påverkar den Serotonin nivåerna i hjärnan och det påverkar en massa saker, denna medicin är av typen SSRI som skall vara av en typ med minst biverkningar.

I tisdags denna vecka började jag och fy fan vilken ångest dagen innan jag började, jag vill verkligen inte! men vad fan skall jag göra, jag balanserar på ett rakblad och måste bita ihop och försöka, get det en chans…

Tänk OM det är en låg nivå av serotonin jag har och bet enda som behövs är en boost av detta och jag hoppar från en bro utan att ha testat, fy fan jag måste försöka!

Jag både vill och inte vill prata om detta! fatta att jag tar medicin som direkt påverkar hjärnan, det är ju helt absurt!

Om men läser om biverkningar är det många som man kan drabbas av och det är inte så jävl alätt att säga för mig vilka jag fått.
Idag mår jag inte bra, känner mig darrig och orolig.
Häromdagen hade jag svag huvudvärk och jag har känt mig darrig och lite yr, vet inte om det är nervositet eller en biverkning?

Det obehagligaste kommer nu och detta är inget jag borde skriva här men nu gör jag det ändå….

Jag är ju singel och har varit det sedan nästan alltid, så du kan ju gissa hur sexlivet ser ut.. men jag fattar ju att onani inte är skumt och säker lättare för killar on tjejer att tala om, det är liksom avslappning? jag vet att det hjälp mig att slappna av under alla år och har aldrig haft minsta tillstymmelse till problem med erektion eller orgasm, inte en enda gång, förrän igår…

erektionen är precis som vanligt men sedan är det helt totalt stop, inte ens i närheten av orgasm och det är så konstigt att jag inte ens kan förklara det, jag har nog alltid tänkt på det som en fysisk sak men nu verkar det ju vara en mental grej…

Fördjävligt stressande!

Ok om nu någon läser detta så låter det ju som ”men sluta då med medicinen” kanske? jag törs inte så enkelt är det,, jag får inte ge upp innan jag verkligen provat, och samtidigt måste jag balansera allt detta på ett rimligt och sunt sätt så jag inte tippar över och blir sämre, nu känns det som jag skall hålla ut till min tid on en dryg vecka då vi har första uppföljnings samtalet med husläkaren.

Jag lovar här att inte göra något dumt just nu och berättar här om det någonsin går så långt, men det skall jag försöka undvika!

Håll tummarna att jag klarar detta!

Dag 9 samt 10

Fy bubblan vad jag vill att detta projekt är slut nu, jag vill inte vill inte vill inte!

En lång film för dessa 2 dagar

Tur att Vetekatten finns!

Det känns som att simma i sirap, jag famlar i allt som skall göras, och det jag sedan gör blir som det blir jag har ingen koll eller plan!

Snälla livet ge mig en break!

Dag 6

Sitter hemma i Strängnäs efter dagens jobb och är deppig…

Jag har i dag målat golvlister och dörrkarmar eller foder vad det nu heter? använde pensel och en halvblank vit färg och det blir ju penseldrag efter det…i och för sig så ser man penseldrag efter proffsen som gjorde köket för något år sedan men jag trodde jag kunde göra det finare.

Suck

Jag kan väl säga att det blir bättre än innan jag började men nu vill jag få det klart. sälja lägenheten och gå vidare, är sååå less på detta!

Dag 5 i lägenheten och det är allt

Till och med jag blir uttråkad av denna film, inte mycket att säga annat än att jag lägger på lager 2 på väggarna och det blev bättre än mina superlågt ställda förväntningar om mitt misslyckande, vad nu det säger om målningen och min syn på mig själv.

Ett elskåp med snabb fiberinternet

Jag ser tydligt hur förarbetet eller om man så vill underarbetet är direkt kopplat till resultatet på målningen, tapetkanter jag försökt att skära bort och slipa/spackla ner syns jäkligt tydligt.

Jag stannade inte kvar så länge att jag han se det torra resultatet så vi får se hur mycket som behöver bättras.

Nästa vända så har jag nu köpt halvblank färg för lister och fönster samt en bättre pensel och färgtvätt för penslar och roller.

Lite överraskande är detta dag 4 i lägenheten.

Jag brukar tänka att ”smid medans järnet är varmt” om det kan höra ihop med att jag idag igen fick feeling och åkte till lägenheten för lite fix…

Idag blev det slipning av det jag spacklade igår och sedan målning, om jag säger att det tog längre tid än jag hade trott och var jobbigare än väntat upprepar jag mig då? haha med så var det!

Dagens jobb avslutas och begrundas

Slipningen var ganska enkel och svår att ”göra fel” på kände jag, sedan roller målade jag kanetr och hörn med en lite roller och den funkade fint, det var en ny erfarenhet men på tips från färghandeln.

Sedan körde jag stor roller med förlängningsskaft och det var trixigare, måla vita väggar med vit färg då är det lite svårt att se var och hur mycket man målat, försökte hålla måttet på dom gamla tapetvåderna och det gick ok, sedan blir jag ju lite modfälld när man ser att underlaget lyser igenom färgen…..joa jag vet att det var första lagret av minst 2 men ändå…

Hej hopp!

Då kör vi arbetsdag 3 i lägenheten

Arbetet med lägenheten går inte efter något schema, även om jag kanske borde ha det, jag kör på inspiration och poff i morse hade jag det…

Landar i lägenheten på morgonen och kollar på taket jag målade förra gången, det ser bättre ut än jag tyckte det gjorde senast, kanske har med ljuset att göra? men det ser helt ok ut, inte flammigt/fläckigt som jag oroade mig för.

Idag skall jag täta eller man kanske säger fylla/plugga igen skruv och spikhålen, ett pulver man blandar ut i vatten som härdar ruggigt snabbt…
Jag fick till det hyfsat men det var lättare att använda spackel som jag tog efteråt, kan ha att göra med konsistensen? jag tyckte att när jag fyllde hålet så kom det ut när jag spacklade? nåja det blev hyfsat.

Sedan var det vanligt spackel, det gick lite bättre men jag kan nog bara bedöma resultatet efter att jag slipat och målat.

Och igen ser jag att detta tar längre tid än jag trodde, det tog drygt 3 timmar att göra jobbet, efter det tog jag lunch på balkongen och körde sedan hem för att låta det torka (det var min ursäkt för mitt tålamod tog slut, eller var det inspirationen haha)

Här är en film på mästerverket!

Jobb Jobb Jobb

Vi ses!

Mer än en månad sedan sist..

Jag har funderat på att skriva flera gånger sedan början av juli när jag skrev sist, men har inte orkat och känt någon inspiration, och kvantitet för saken skull känns inte bra.

Detta symboliserar en del av min sommar och semester som jag gillat.
Kaffe och Cheesecake på – Lasse i parken, Söder

Detta blir en sammanfattnings text som vanligt blir lite rörig.

I onsdags var det 4 månader sedan jag gjorde min plastikoperation och livet rullar vidare och det är rätt ok, det som märks är att jag har mindre lös hud och att jag har ett ganska stort område jag inte har känsel i där naveln ingår, det känns ganska skumt.

Jag promenerade rätt mycket på semestern, fikade massor i samband med detta, härligt!

Det blev i princip inget på två hjul, varken stora MC eller Vespa och nästan lika synd noll cykling..

Inga skogsturer varken för promenader skulle eller med tält/hammock.

Det blev mycket film hemma.

Jag har noll kontakt med min bror och hans familj, frågar du honom så tror jag han skulle säga att han är less på att jag inte engagerar mig mer och inte kan planera så att det går.
Det är mycket sant i det, kanske allt?
Jag träffade brorsans bästa vän och han sa att dom inte heller träffas alls, det är för komplicerat att få till.
Jag tror jag är en stor besvikelse för min bror, han hade nog hoppats på någon form av stöd från min sida.

För att gå tillbaka till sommaren så är jag både besviken och nöjd med den, det var skönt att komma ifrån arbetet som är så tråkigt, kollegor som jag i och för sig funkar hyfsat med men som inte delar mycket av mitt sätt att arbeta och syn på livet, och jag påverkas på ett sätt jag inte gillar!

Jag missköter mig själv på ett sätt jag inte gjort på länge, inte katastrof men en dålig väg jag går på.
Tur att jag inte gillar spriten och faller in i det, tror jag gillar sprit när jag mår bättre, skumt.

Det senaste kvartalet har jag mått mest dåligt, dagarna är till 75% dåliga och når upp till ok ibland.

Bra dagar då jag bara är lite glad är så sällsynta.

Angående mitt boende och planerna kring att skaffa hus och sälja min lägenhet är nu i ett läge då jag tänker mest på att förhoppningsvis få en hyreslägenhet i Strängnäs och när det sker tömma och sälja min lägenhet tom.
Om inget händer på lägenhetsfronten när vi passerar årsskiftet är jag illa ute känslomässigt tror jag.

I torsdags efter jobbet fick jag ett sms från min brorsa att pappa var på sjukhuset för egen maskin då han känt sig yr på morgonen, jag åkte dit och vi satt ihop hela kvällen och konstigt men det var något med att det var ganska lugnt och tråkigt i väntrummet så fick vi tid att tala om alldagliga saker, hade aldrig gissat att det skulle ge något tillbaka på det sättet.
Pappa mår bra nu och det var troligen ett högt blodtryck på morgonen som var orsaken.

Jag såg en serie på TV3 om mördare, mer exakt svenska mördare och jag fick en tanke att jag nog har en sak som inte funkar som det skall, jag är inte bra på den sociala biten människor emellan (nej det har inte med mördare att göra, och jag säger inte att jag är lik dom men jag tror jag har en brist sedan barndomen)

Jag har intet levande sinne för att tala med människor, jag har några saker jag pratar om men det tar snabbt slut, oavsett om det är vänner eller personer jag träffar.
Jag är en tråkig person om det blir mer än en kort stund.
Inte så att folk tycker illa om mig men det går fort att ledsna och vilja ha något annat utbyte av ett möte eller relation.

En sak jag tänker på är att jag så lätt bara pratar om mig själv när någon vill lyssna, jag är själv dålig på att lyssna för jag blir så överväldigad av att någon vill lyssna på mig så jag kväver relationen.

Idag är jag inte mer nere eller deprimerad än jag varit men denna höst måste fan något hända i mitt liv!