Att börja leta efter orsaken till känslan

Jag sitter här framför datorn, det är lördag förmiddag och jag har arbetat 4 dagar i veckan och är nu ledig i 2 dagar inför nästa veckas arbete.

Jag gick upp straxt före 08 och som vanligt tog min medicin och en kopp grönt thé som start sedan müsli och yoghurt med banan, samma som alltid och det känns som en riktigt bra start.
Ser på inspelningen av Uppdrag Granskning om Vem kan rädda Sanne och dricker kopp 2 av mitt thé, ser och funderar, jämför med mig själv och blir sorgsen över hur någon kan behöva ha det på detta sätt, en ung kvinna som har det så här och hon bara skyfflas runt, vad har jag då för möjlighet att hitta stöd och hjälp?
Jag fundera på om jag skulle kunna hjälpa henne…

I förrgår får jag ett sms från pappa att han skall bjuda på middag i kväll och jag blev lite stressad och vill spontant inte, igår kväll får jag en ny fråga om jag vill komma då jag inte svarat, jag svarar att jag får återkomma och att jag är trött efter veckan.
Nu sitter jag här och funderar på varför känner jag så här att jag inte riktigt vill?
Min bror och hans familj skall också dit.

Jag har blivit lite triggad att fundera på mina känslor och försöka se varför dom kommer och varifrån dom kommer efter mina samtal i posten innan detta  Be om hjälp eller fixa det själv?

Jag vet inte, jag vet inte hur jag skall gräva djupare i känslan? HUR hittar jag orsaken till att jag känner ett litet magknip/obehag att tänka på om jag skall åka till pappa?

Om jag skall beskriva dagen fram till nu när klockan ä 10:51 så sov jag rätt bra, var trött igår och la mig c.a kl 23.
Klockan börjar ringa 0730 på låg volym och jag går upp 07:50 och gör det jag skrev ovan, det känns normalt och välbekant och ganska bra.
Nu har jag kollat mejl och diverse dagliga websidor och jag känner ett behov att skriva detta…varför? är det olusten obehaget som driver det? är jag ensam och det är den känslan jag känner? jag vet inte!

När jag var hos min psykolog i veckan så talade vi lite om, eller hon tog upp att kanske skulle man undersöka om det finns orsaker till mitt problem med mitt dåliga minne och hur jag känner och mår, kanske finns det någon form av medicinsk orsak och har man aldrig kollat upp det så borde man kanske det? hon sa det med en slags självklarhet som man skulle göra om man har ont i tex foten…
Jag har alltid förutsatt att det varit jag som bara är lat och inte företar mig saker, det KAN ju fortfarande vara så men jag vet inte.

Jag har Spotify på i bakgrunden, vad musik är härligt, det ger alltid en skön känsla tillbaka, inte som spel på datorn som bara ger en positiv känsla  ibland.

Lyssna på detta!

Fan vad det svänger!

Caravan Palace – Lone Digger

https://open.spotify.com/embed/track/0ZG7CssB5lM2ILgJhMGNVE

Disclosure – Voices

https://open.spotify.com/embed/track/7rJSE8d6HYFXXbbaJjAa6d

 

Smärta och sorg, kan man leva med det?

En sak jag tänkt på är smärta..

Den smärta jag hanterat på ett något så när medvetet sätt är för något år sedan en axel som efter operation värkte och jag åt smärtstillande som tog toppen av smärtan men inte riktigt tog bort den helt, och det kändes ganska normal och väntat.
Det som lite överraskade  mig var att jag inte kände mig mer smärttålig utan snarare mindre, som att jag blev trött på smärta och inte orkade med den efter några veckor, som en slags utmattning.
Allt gick bra och smärtan försvann.

Nu när jag känner mig ledsen och sorgsen så ofta och så mycket vill jag bara bli av med allt, jag orkar liksom inte leva med den som en del av vardagen.
Nu menar jag inte att jag skall ha det eländigt och leva med det utan mer att jag skulle behöva en grund att stå på som var något mer stabil, ungefär som att hålla en tung vikt, man klarar av det en stund utan problem men inte hur länge som helst.

Här om dagen släppte Robyn sin nya platta Honey (Spotify) och när jag idag läser en recension av plattan på Pitchfork skriver skribenten en sak som jag hajade till inför.

But here, finally, is the real romance of Honey: Instead of willing her relationship to be infallible, she’s banking instead that she can bear future pain without shattering

Hmm så detta att hantera sorg och smärt och orka med det utan att krossas, det skulle jag vilja kunna göra, tänka på och ha det i bakhuvudet som ett stöd!

Tyvärr är det ett sådant enormt brus och sus i mitt huvud att jag glömmer ofta bort sådana här saker och goda råd..

Jag skulle vilja ha mer mental ro och lugn.

(Och du lyssna på Robyns nya platta, fan vad bra!)