16 dagar efter operation

Då kom jag just hem från återbesök 4 som kommer att bli nummer 5 på måndag nästa vecka, och då vet du vad det betyder om du följt detta?

Jag blöder för mycket, eller som jag säger att jag ”läcker”
Jag har gått från +100 ml/dygn, till igår morse 90 ml och i dag 65-70 ml (c.a 40 ml/dygn är dit man vill nå eller under innan man tar bort dränaget)
Som jag förstår det så är en blödning med sårvätska under huden smaskens för bakterier, så man vill ha minimal mängd som kroppen får ta hand om själv annars ökar risken för infektion och andra tråkigheter.

Lily’s Burger Ölkyl

Vad har en ölkyl hos Lily’s Burger med en operation att göra? Dels gör dom grymma burgare och ligger i ”mina kvarter” men mer så att igår när jag träffade en god vän för middag och vi åt där så var jag jäkligt sugen på en öl men drack vatten istället…
Jag vet inte om en öl eller 2 påverkar mig negativt, mest är jag fundersam på inverkan på medicinerna jag äter men också att jag vill ha 100% fokus på att återhämta mig så fort jag kan och så bra jag kan, och detta är ju det enda jag kan påverka, hur jag själv agerar, om det sedan har någon faktisk negativ påverkan det tvivlar jag kanske på men jag tar inga chanser, det finns tid för ”en kall en” snart nog.

Jag mår fortfarande oförskämt bra, i princip ingen smärta och har inte tagit något smärtstillande, det jag känner ibland kan jag likna med ”håll” ni vet som när man ätit och det drar/hugger till i sidan, inte som en vanlig smärta men så kan det kännas ibland och jag gissar att det är kriget inuti kroppen som arbetar med att läka och få ned svullnaden.
Jag har också möjligen reagerat på kirurg tejpen, kanske klistret med lite av en allergisk reaktion men inget allvarligt.

Underbart jag vann! eller hur det egentligen kändes

Jag har skjutit upp att skriva detta för jag vet inte hur jag skall formulera det så att det inte låter konstigt, du får väl lita på att det var så här jag kände?

Alltså detta hänvisar till (Stegtävling 2, Stegtävling 2 närmar sig slutet och Stegtävling 2 och 2 dagar kvar )

En god vän och jag som gör ett andra försök att under en månad avverka mest steg.
Vi gjorde ett test kanske man kan kalla det i december 10-31 december så inte en hel månad (372 951 steg)
Nu skulle vi göra det ”på riktigt”

För lång orkar inte läsa eller TL:DR : Jag vann och det kändes inte så bra som jag hade hoppats på, vet inte varför och jag försöker inte vara ödmjuk eller så, jag är nog bara så van vid att förlora men kanske mest av allt sakna tilltro till vad jag kan göra.
Så om min vän hade vunnit hade det nog känts mer vant.

Garmin Connect resultat
614 705 steg och c.a 480 km över 31 dagar

Detta är den långa berättelsen om du orkat ända hit.

Detta är en videodagbok över dom 2 sista dagarna 30 och 31 mars
9 tillfallen där jag berättar hur det känns inför avslutningen
Filmen är inte redigerad så den är 18 min lång men vill du veta hur jag tänker och känner har du chansen här.

1 mars går jag ganska normala 16525 steg vilket är 13,2 km och tänker att detta går ju bra, se det som ett maraton och var inställd på att ha en stabil ganska högt steg/dag, min vän kommer absolut att köra hårt.

3 mars Karlbergskanelen Kungsholmen

Och dom första 2 veckorna är bara lite över en normal månad.

Eftersom många dagar denna månad är arbetsdagar så måste detta passa in i vardagen, och jobbar man som jag ofta gör 06:30-18:15 så är det inte mycket tid kvar att nöta steg innan man måste laga mat och sova inför nästa dag, eller det är åtminstone min förklaring till min något sega start.

Någonstans mitt i månaden slår min vän i med att en dag avsluta med att ligga dryga 40 000 steg för mig, det är en halv normalvecka i steg för mig…

12 mars Västerbron på väg mot Södermalm

Nu börjar jag ta i och då våra klockor är med hela tiden och ständigt uppdaterar våra steg är det svårt att ”smyga ifrån” utan att den andra märker det och kan kontra.

Wallins Bageri & Konditori Ringvägen 109 min nya favorit och ett givet stop
Wallins Bageri & Konditori

Jag går från och till jobbet och på jobbet sitter jag stilla så där får man ingen hjälp, på ledigheten hittar jag en rutt på dryga 20 km som jag nöter varje ledig dag, när det är 5 dagar kvar ser jag i schemat att jag går av mitt arbetspass den 29 mars och har 30 och 31 mars ledig och det är där finns en chans att ”bita ihop” och köra.

19 mars Lindarängsvägen Gärdet

Jag börjar fundera på hur jag skall lägga upp det, jag går normalt alltid bara 1 gång per dag, aldrig 2 gånger, och jag går vanligtvis förmiddag eller fram till lunch vilket gör att det går att vara taktisk och avvakta till eftermiddagen och på förhand veta vad man går emot.

I filmen ovan ser du min dagbok över dom 2 sista dagarna.

Lördag den 30 mars planerar jag för en förmiddags tur och en kvällstur och det funkar, jag kommer hem från första turen en bit efter lunch, äter och vilar och drar ut en andra sväng på kvällen med målet straxt över 40 000 steg på dagen (mitt tidigare rekord på ett dygn är 36 000 steg när jag gick Sörmlandsleden förra sommaren.

Resultatet av lördagen blir 50 000 steg och 40 km, klart över vad jag någonsin gått!
Inför söndagen blir målet att gå 1 runda runt lunchtid och nöja mig med det, jag är rent allmänt ganska sliten och seg (innan dessa 2 avslutningsdagar)
Och jag vet vid detta laget att jag inte kommer orka ta i så mycket för att ta igen kompisens försprång men att jag gjort ett gott försök.

Söndag 31 mars

31 mars Västerbron mot Södermalm

Jag är väldigt överraskad av att jag känner mig så pigg, inte alls seg och trött!

Denna dag blir det 1 runda på dryga 20 km, så ser planen ut.

Runt 15 tiden är jag hemma och jag skrapade ihop +30 000 steg på ”känsla och bit ihop” och det är jag jävligt nöjd med, jag har en massa saker som måste göras hemma inför arbetet på måndagen, så jag avslutar och går in och min klocka synkar upp mot molnet.
En stund efter det går min gode kombattant om mig igen…och jag fortsätter med att göra matlådor hemma inför kommande arbetsvecka.

MEN så kommer inspirationen och motivationen och orden ”bit ihop” ekar i bakhuvet, inte på ett negativt sätt nu utan helt klart som en sporre, jag förstår nu att jag har lyssnat på kroppen och inte gått sönder, jag har skött jobbet och tävlingen samtidigt och viktigast av allt det har varit mest spännande och roligt med några sega dippar i orken.

Så sent på söndag kväll går jag ut igen och kommer hem och avslutar med.

Steg: 614 705 steg från 1 till 31 Mars 2019
Sträcka 489,7 km från 1 till 31 Mars 2019

Statistik
Första veckan (1-3 mars) 42,9 km
Andra veckan (4-10 mars) 82,6 km
Tredje veckan (11-17 mars) 88,9 km
Fjärde veckan (18-24 mars) 114,6 km
Femte veckan (25-31 mars) 160,7 km
Totalt 489,7 km

Måndag den 1 april har jag vunnit!
Det känns konstigt, det känns lite jobbigt, tror inte riktigt det är sant, varför känner jag så här?

Jag tror att jag är så van att nedvärdera nästan allt jag gör att jag hade föredragit det gamla vanliga invanda att min vän hade vunnit, han skulle kunna hantera det på ett bra sätt till skillnad mot mig så får massa konstiga känslor, stigen jag gått under nästan hela mitt liv är så invand och välkänd att jag verkar föredra den före den oväntade och konstiga känslan att prestera och vinna? jag tror det är en av orsakerna.

När jag pratar med min vän efter han skrivit en mycket fin post på Facebook och delat med mig och alla sina vänner där han gratulerar mig och berättar om sin väg fram så verkar det så självklart att det är så man reagerar som en riktig människa.
Jag skall försöka arbeta med att också bli bättre på vara lite snällare mot mig själv det lovar jag!

Detta är skrivet fritt ur hjärtat och filmen ovan är ärligt menad, tack till ni som läser detta.

Tack till min gode vän som är ett fantastisk vän och en stor orsaken till att jag genomförde detta.

Mina älskade Ghost Brooks löparskor!

Dag 10 efter operationen

Denna post återknyter till posten Nu jävlar blev orolig för 2 dagar sedan.

Så idag är det 10 dagar sedan operationen och 8 dagar som jag varit hemma, just nu efter att tvättat mig som jag gjort dom senaste 10 dagarna vid handfatet känner jag mig riktigt jävla bra, en skön känsla förstärker mitt redan goda välmående, man skall inte missa och underskatta dom små boostar man får i vardagen, det gäller fan hela tiden!

Hygien, jag har aldrig varit så fokuserad på att rehabilitera mig själv som denna gång och då är hygien en sak som är bökig men som jag hittat möjligheter att lösa.
Tänk på att jag undviker att böja mig framåt och kroppen från under bröstvårtorna ned till höftbenen och alldeles ovanför skrevet är off limit för vatten, man kan säga att jag har 3 områden att vara försiktig med, det primära mag-ärret, dom 2 små ingångshålen för dränaget där det ena är borttaget och nu har kirurgtejp över.

För 2 dagar sedan och en dag innan det ena dränaget tas bort

Ovan ser man båda dränagen och att det är mycket svullet och missfärgat, bara någon centimeter ser man det stora ärret som löper lågt men från sida till sida och en bit ut på höften.

Detta är idag efter ”dusch” och med Gördel och 1 dränage

Jag skrev ovan att detta knyter an till posten där jag orolig (läs gärna den innan)
Jag åkte på inplanerat återbesök för Omläggning/Kontroll nr 2 och får veta att det dygnet när jag ”läckte” så mycket (115 ml/dygn) inte alls var farligt eller ovanligt!

2 bra saker tog jag med mig från sköterskan på avdelningen, vissa personer får ha dränaget upp till så mycket som 3 veckor efter operationen, och mängden från dygn till dygn kan variera och den nivå jag fått är inte farlig, så jävla skönt att höra, jag var absolut orolig, inte för att dö eller så men får att ha missbedömt eller haft dåligt omdöme av vad jag kan göra.

Jag försöker att bromsa mig själv från dumheter, allt jag gör skall vara med målet att få så bra läkning som jag kan, inte vara rädd för att be om hjälp för jag har fått flera erbjudanden flera gånger, vara snäll mor mig själv och försöka vara i balans fysiskt och mentalt.
Det var just detta jag trodde jag missat, mitt dåliga självförtroende smög sig in och visade sin fula nuna…

Återbesök 3 är planerat till förmiddagen på måndag och då skall man se om det andra dränaget kan tas bort, jag är tveksam då jag i morse hade runt 95 ml/dygn, min gissning är kanske fredag nästa vecka?
Men det känns ok så länge allt blir bättre och bättre sakta och säkert.

Nu jävlar blev jag orolig

I morgon Fredag har jag inplanerat återbesök för att ta bort mina dränage (2 st) och då har dom suttit i sedan operationsdagen (9 dagar)

Jag har då varit hemma med dessa i 7 dagar för något man kan kalla egenvård.

Ursprungsplanen var att dom skulle tas bort i tisdags denna vecka men fick skjutas upp då jag har för mycket blod och serom över dygnet.

I förrgår då hade jag på morgonen 55 ml på vänster sida och 60 ml på höger sida
Igår hade jag 50 ml vänster och 40 höger

Och i dag hade jag 5 ml vänster och 30 höger, allt detta tidigt på morgonen.
Idag kollade jag IGEN vid 15 tiden och då hade jag 100 ml vänster och 20 ml höger…

Då blev jag rädd, vad fan har hänt?

Har jag varit oförsiktig? Jag har absolut efter bästa förstånd varit så försiktig jag bara kan, inte gjort något som gjort ont, varit jävligt lyhörd på kroppen, tagit denna operation på största allvar och gett mig fan på att vara seriös under återhämtningen!

Vad har jag gjort annorlunda idag mot andra dagar?

Jag har gjort en sak efter mätningen i morse och mätningen på eftermiddagen, på inrådan av sjukvården har jag tagit lös och maskintvättat gördeln, vilket betyder att jag hade av den i drygt 2-3 timmar och sedan satt på den igen.
Jag har fått veta från 2 olika håll att det är så man gör och ”var bara försiktig och i stillhet under tiden” och det var jag.

15:25 ringer jag kontaktnumret till avdelningen och då är den stängd för dagen från 15:00
Funderar om jag skall åka in akut? känner efter och jag mår ju hur bra som helst (efter omständigheterna, så jag beslutar att avvakta och ta detta i samband med återbesöket i morgon bitti 07:45, jag tror inget farligt kan hända, nu får vi se OM jag gjort något fel eller att jag trott att jag gjort rätt men ändå varit oförsiktig…

6 dagar efter operationen

Sluten omvårdnadsavdelning Nya Karolinska Universitetssjukhuset, dagen efter operationen med båda dränage.

Idag var det återbesök/omläggning och jag var på KS.

Det visar jag att jag fortfarande blöder för mycket via dränage, c.a 60 ml per/sida, så man beslutar om ny återbesökstid på fredag 26/4.

Det känns rimligt då jag får förklarat för mig att om man tar bort dränage för tidigt (skall vara mindre än 40 ml/sida) så riskerar blod och sårvätska att pressas ut igenom ärret och göra det fult och möjligen skapa andra problem.

När sköterskan tittar på såret ser det bra ut, någon glipa i det.
Naveln som är flyttad och åter fäst ser ok ut och blöder aningen.

Jag mår fortfarande mycket bra, ingen smärta utan bara lite uttråkad och irriterad på besväret att släpa runt på dessa slangar och påsar, när man skall på toa, tvätta sig och röra sig i största allmänhet är det just det besvärligt, och större problem kan man ju ha då detta är planerat och självvalt.

En sak som jag underförstått ju har begripit men nu ser är att jag inte kommer att uppfattas som smal på något sätt, jag vägde ju 99 kg vid OP och om man nu tar bort dryga 3 kilo så är ju just det ingen större mängd sett till helheten, ingen 6 pack här inte.

Vad det däremot ger mig är precis vad jag efterfrågade att bli av med huden och det stora fett vecket som är jäkla opraktiskt när man försöker han kläder som man tex stoppar ned i byxorna, eller om jag hade t-shirt utanpå tex jeans så när man rör sig åkte ju magen över byxkanten och hängde verkligen över som deg…finns en jävligt osnygg bild från årsmötet med BMW Klubben i Arjeplog där jag är klädd just så, säker mest jag som tänker på det men där stör den estetiska bilden mig.

Så jag kommer sannolikt att ses som fet>överviktig med en ordentlig mage, men då detta primärt är en funktionell operation är det helt ok.

Hemkommen efter operationen

Eftermiddagen den 17 april – operationsdagen

Nu är jag hemma och det känns mycket skönt!

Så 2 dagar på sjukhus gick helt ok, var mest tråkigt och bökigt efter operationen att ha det bekvämt.

Operationen gick helt enligt planen och jag skall skriva mer om den senare men jag vill mest få igång mitt skrivande, därav denna post.

På bilden ser man dom dubbla dränage jag har, tror det är som en kateter ungefär, det är för att suga ut blod och sårvätska, dessa tas troligen bort nästa tisdag då det är sår kontroll och omläggning, så nu bär jag omkring på detta var jag är, samt att jag har en gördel spänd över magen som stabiliserar allt.

En sak som överraskar mig och som det verkade läkarna är att jag inte har ont…
Jag har inte tagit någon smärtstillande efter operationen och då har jag ändå en påse med mig hem, men vi får se sa doktorn smärtan kan komma senare, vid en obetänkt rörelse tex.

När jag har lättare att sitta kommer jag återkomma!

I morgon är det operationsdag!

Klockan är någon minut över 18 på kvällen och jag skall straxt ringa till sjukhuset för att få veta när jag skall vara där inför operationen, men först lyssnar jag på Yazoo – Don’t Go och känner att efter ett långt uppehåll behöver jag skriva lite.

Jag har fortfarande att skriva om Stegtävlingen men har inte haft lust så jag får återkomma i det, nu är andra saker i fokus.

I morgon skall jag operera magen, en bukplastik för att reducera all lös hud efter viktnedgången och min Gastric bypass jag gjorde för över 5 år sedan, jag har skrivit om det här.

Jag har fått frågan om jag är nervös, jo jag är lite nervös men inte särskilt mycket för sjukhuset och operationen, mer för risken för komplikationer, blödning, vätskebildning, smärta och framför allt infektion.
Det finns alltid en risk och jag kan bara hoppas på skicklig sjukhuspersonal och lite tur vore fint.

Hmm nu blev jag nervösare av att bara skriva detta…hoppas vi hörs snart!

Stegtävling 2 och 2 dagar kvar

Idag gick jag hem från jobbet kl 17:30 och tog igen den nödvändiga ”omvägen” hem för att få steg…
Nu är det jobbigt, jag har inte ont, stegen är inte speciellt tunga, jag känner mig pigg på dagarna på jobbet, men jag är mentalt trött på tävlingen och jag tror jag är fysiskt trött också bara att jag vägrar inse det för jag får inte sova nog.

På vägen hem vet jag att min kompis ligger drygt 40000 steg framför mig, han har mest sannolikt avslutat kvällen innan jag går hem så jag kommer knapra in steg.

På vägen hem som idag blir till och från jobbet 19500 steg (15,6 km) och jag tänker, Jag ger upp, detta är för slitsamt, jag hinner inte ens laga mat till jobbet…och ändå tar jag stegen hem.

idag har jag totalt 520 000 steg under Mars, min vän ligger på 550 000 steg, att ta igen och gå 30000 steg och dra ifrån är fan inte möjligt!

Är det så här att tävla? när kommer det roliga?

Stegtävling 2 närmar sig slutet

Den stegtävling som jag och en god vän kompistävlar i börjar närma sig slutet, 31 mars är sista dagen för tävlingen men också dagen för sommartid så det passar ju bra, men jag är också ledig den 30 och 31 mars så då får jag ta i utav bara hel….

Fram till idag den 25 mars är jag uppe i 426 227 steg, vilket är c.a 32 mil.

När jag slår ut det ser man enkelt hur stegen har ökat vecka för vecka, från c.a 85 tusen till en bit över 110 tusen steg.

Min kombattant ligger nu på 461 313 steg så nu är det svårt på riktigt, inte som förra gången i december då jag var ledig mycket och kunde överraska, nu är det på riktigt och jag får inget gratis.
För några dagar sedan gick han över 40000 steg på en dag jisses!
Jag ligger på 36000 steg som rekord och det är fan bra, och det var när vi gick Sörmlandsleden tillsammans

Jag har 4 lediga dagar att trycka på ordentligt, resten av tiden jobbar jag så då orkar jag inte med mer än 10000-18000 steg om dagen och det är nog inte tillräckligt för att komma ikapp och förbi? men vi får se jag ger inte upp!

Norrbro 24 mars på kvällen omväg på väg hem från jobbet
Gråhäger kanske? i Strömmen vid Norrbro

Det känns bra att gå mesta dels av tiden, det ÄR jobbigt vissa stunder, jag blir trött i fötterna i mina vanliga vinterskor men har nu bytt till joggingskor som är klart bättre.
Har haft lite känning under främre trampdynan på vänster fot om jag minns rätt, det känns som man har trampat bort dämpningen i själva trampdynan, men det är hanterbart.

Jag skall erkänna att jag blir lite stressad av att tävla, och det är fan en dubbel känsla för jag vill ju också hitta något jag är bra på, så det är både bra och dåligt.
Det känns som att jag är ganska stark.

Denna sista vecka måste jag nog gå över 150 000 steg för att ha en chans, vi får se hur jag orkar.

Operationen närmar sig

Jag har tidigare i en post (Olycklig och så fet att jag kan dö när som helst) skrivit om att jag gjort en fetmaoperation, en så kallad Gastrisk bypass-operation.

Nu ett antal år senare och ganska stabil i vikten har jag beslutat att ta ett steg till, nämligen en plastik operation för att ta bort överflödig och lös hud på framsidan av magen.

Jag vägde 150 kg när jag opererade mig och idag väger jag 101 kg vilket är 6-7 kilo mer än det lägsta jag varit nere på.

Att operera sig på detta sätt är inget jag längtat efter, det är mest en funktionell operation för mig, jag har så pass mycket lös hud fram på magen att det är besvärligt mer tex byxor och bälte, jag får liksom stoppa ner magen i byxorna eller låta den hänga över, vilket gör att byxor sitter dåligt och har jag skjorta nedstoppad i byxorna ser det för jävligt ut och är obekvämt.
Sommaren som var hade jag ganska stort obehag av att man blir svettig i hudvecken och det känns ofräscht och jag får lätt irritationer på huden som kliar.
Men det är så klar en estetisk fråga också, inte så att jag undviker eller är rädd för att ta av mig på överkroppen vid tex bad, men mer som att det ser fult ut, och försöker jag se prydlig ut är det som att ha snygga kläder på sig men med en ful eller opassande del som förstör mycket av helheten, jag är ju ingen snygging så jag får fan försöka allt jag kan för att se ens lite respektabel ut…

Jag är inte orolig för själva operationen utan mer för möjliga komplikationer efteråt, som tex infektion, ful ärr bildning då jag har en genetisk disposition för Hypertrofiska ärr.
Det gör att det finns en risk att ett är efter att det har läkte ändå fortsätter att försöka reparera skadan fast än den redan är läkt, ärret blir rött och kan klia.
Jag har inte fått fram vad min risk för att ett ärr hos mig reagerar på detta sätt men risken finns och det är en ganska påtaglig oro för mig, jag har idag ett ärr på min axel efter att jag bröt den som reagerat på just det sättet, men också dom flesta ärren har inte gjort det, så vi får se hur det går denna gång, beslutet är fattat.

Den 17 April kommer jag att opereras, efter det en beräknad sjukskrivning på 2-4 veckor samt att bära en gördel i c.a 6 veckor.
Operation kommer ske på Karolinska Universitetssjukhuset Klinik för Rekonstruktiv Plastikkirurgi.

Operationen blir en så kallad Klassisk bukplastik, det innebär att på just mig som har mest eller nästan all lös hud fram på magen och mycket lite på sidor och rygg, kommer man att utföra ingreppet på framsidan av magen, visuellt lite som en ”glad mun” om du föreställer dig ingreppet så.

När jag i November 2018 var för bedömning för OM jag kvalificerade mig för detta ingrep så ville läkaren får en second opinion och en kirurg kom in och hennes reaktion var klar ”detta kommer att innebära en stor förbättring för dig”
Detta och att jag funderat i drygt 1 år gjorde att jag bestämde mig för att satsa på detta och hoppas att det går bra.

Förutom riskerna med operationen gällande ärr och infektion så är det ju också i mitten av april och räknar man på den kommande sommaren och semester, bad, vandring och motorcykel åkande så är det lite tight med tid, men jag har verkligen försökt tajma detta på bästa sätt, normal väntetid från besked är 4-6 månader och det är där jag ligger.

Kommer detta att påverka hur jag mår? jag vet inte, kanske, jag hoppas det!