Lite mer än 3 månader på medicin

Idag känns det ganska bra! faktum är att det känts ganska bra i några dagar nu, kanske 1 vecka eller så?

Nu talar jag om en normalitet, ett mer stabilt lugn än sprudlande glädje, ingen liten sak!

Jag har ätit antidepressiv medicin i lite mer än 3 månader, började på lägsta nivån 5 mg och ökade efter om jag minns rätt till 10 mg efter en månad, jag kände en lite skillnad redan efter drygt första veckan men sedan stannade det av.

Den positiva känslan var som att jag var helt nere i ett svart hål och jag plötsligt kunde se lite himmel, andas lite lite lättare, men på inget sätt överväldigande utan lite ”snålt” med välmående, och då satt i förhållande till biverkningarna.

Jag har hela tiden haft regelbunden kontakt med min husläkare och för en dryg vecka sedan föreslog hon att gå upp från 10 mg till 20 mg som är maxdosen, jag ligger nu på 15 mg och skall öka till 20 om en dryg vecka.

Är det beroende på medicinen, att styrkan nu är korrekt? det är vårt att säga för jag har haft en del bra saker som hänt, jag har flyttat in i min ny lägenhet och det känns bra, kanske till och med mycket bra…vet inte.
Våren är på väg, jag har en stabil ekonomi, så det är säkert flera saker och det spelar inte så stor roll vad det beror på just nu, det viktiga är att jag mår bättre tror jag!

Jag bör kanske påpeka att det jag söker är ett slags normal läge, att vara lite mer i balans och ha stabila dagar som inte är i botten och hela tiden jaga minsta lilla sak så jag kan glömma bort hur jag känner och mår, som det är nu är jag nöjd med en normal lite tråkig dag, det är min normalitet!

Jag har bytt avdelning/paviljong tillfälligt på jobbet, man behöver stärka upp med mig som ordinarie personal när ombyggnation pågår och sommarvikarier kommer in, det känns lite tråkigt och jag är inte nöjd med det men jag har trevliga kollegor så det funkar, bara att det är jobbigt att lite ”starta om” på en ny plats där jag iofs kan grunderna men det finns en hel del små saker att lära sig.

En sak som jag upplever hänger över mig lite är årets deklaration, jag har deklarerat för min lägenhetsförsäljning och vinsten (nästan en halv miljon i skatt…) och gjort mina första reseavdrag för jobbet och på grund av det får jag inte veta slutgiltigt om den godkänns förrän i november i år suck!

Avslutar med Amber Mark – Heart-shaped Box

Har jag glömt bort det positiva?

Är det inte lättare att minnas och prata om det ledsamma och tråkiga? att minnas det som gör en ledsen och rädd, känna ångest?

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag i förrgår hade tänkt köra lite hoj för att det skulle bli bra väder, men att en känsla som jag beskriver som ångest tog ett fast grepp om mig och jag gömde mig i lägenheten hela dagen istället.

Igår hade jag inte planerat att göra något så kl 9 drog jag iväg med hojen mot Eskilstuna för att köra lite men också för att testa mina nya mc kläder.

Det här går ju bra och solen skiner så jag åker vidare mot Västerås, kör runt på gator som åkt på så många gånger som barn och tonåring, stannar till på Stora torget och tar en frukostfika på Global living (riktigt trevligt ställe)

Ringer på chans en gammal vän som är ledig och kommer förbi för att lite efter 12 rulla mot Stockholm och min brorson med familj.

Landar straxt för kl 14 i Sundbyberg och ringer på, rassel ryck och slit i dörrhandtaget från insidan och där står min brorson och hoppar som en gummiboll och är glad att jag äntligen kom förbi…

Hela familjen verkar glad och då är dom mitt i en väldigt jobbig tid.

Jag blir bjuden på påsk fika och känner mig så välkommen, vi pratar en stund och innan jag åker hemåt får mitt största fan provsitta motorcykeln, och gasa….

En bra dag, en ovanlig dag, kan man hoppas på fler liknande?

Nej jag har inte glömt bort det positiva, men det är förbaskat sällsynt bara och jag har svårt att hålla kvar i det, det är som en hal tvål som halkar ur handen och vipps är den borta, flyktigt.

Är det ångest eller vad?

Jag skriver detta mest som en minnesanteckning för mig själv när jag är ”mitt i det”

Just nu är jag långledig, jag gick av i söndags kväll och börjar jobba igen på tisdag den 6 april, för mig en lång ledighet, tror inte jag haft så många dagar sedan förra sommaren

Låt länk till det jag lyssnar på just nu https://open.spotify.com/track/2t77hjgJY4sC9DoX5uaVUD?si=334f396cda3d4b17 (Peter Gabriel – Dont give up)

Jag har som jag skrivit köpt en ny hoj och kört en vända på dryga 20 mil som var härlig minus att jag nästan krockade, men det kan vi ta en annan gång…
Turen var lika härlig som den någonsin kunde och det var länge sedan jag kände så.

En av tankarna med just denna hoj är att få in resor till jobbet på den så jag tänkte att jag måste försöka att hitta ett smidigare sätt att ta mig igenom säkerhetskontrollen på jobbet än mitt stora textilställ med stövlar och allt, så jag har letat efter en mer casual/vardags likande saker, sådana man kan röra sig mer fritt i och åka kortare turer i.
Så jag åkte till den lokala mc firman och shoppade loss bigtime!

Det blev Skinnjacka i klassisk mc stil, mc jeans, mc sneekers, enkla mc handskar och en säkerhetströja och en ny hjälm…

Chansen är stor att det var ett misstag, och det är lite av det jag vill komma till, jag har så förbannat lite att göra och jag har så tråkigt att jag skapar/hittar på projekt som absolut har en chans att slå väl ut men av erfarenhet shoppar jag bara som möjligen ett försök att skapa mening och innehåll i ett innehållslöst liv.

Till ovan kommer saken jag funderar på idag och det är Ångest eller vad det nu är? jag gick till sängs igår kväll och sov ok (huvudvärken i 2 dagar verkar vara borta) Jag hade en lös plan men inget bestämt för idag, igår regnade det och idag skulle det bli sol och jag är ledig med INGENTING planerat.
Efter Thé och müsli frukost så var tanken igår att köra hoj till Stockholm på kul och kanske hälsa på min bror och hans sambo (dom har det jobbigt efter en operation) och sedan bad en kille i Bmw klubben att någon vem som helst skulle handla en pryl på Bitema åt honom då han bor långt ifrån en butik.

När jag börjat med frukosten så kommer en obehagskänsla över mig som jag så väl känner igen, den sitter i magen, som att magen drar ihop sig lite, ett svagt illamående och oro kommer över mig.

Jag bara vankar av och an och vill inte göra något, kan inte fokusera och inte identifiera känslan, vad är det? Ångest, Stress? något sådan måste det vara! och varför känner jag så ofta detta, det är som att jag inte klarar av något minsta lilla jobbigt, skall jag behöva känna såhär?

Jag tänker att om jag gör saker jag tycker är jobbigt många gånger så kanske det blir lättare? men jag har levt med detta i nästan hela mitt liv så jag vet inte om något annat…

och i mitt bakhuvud snurrar ”för i helvete skärp dig”

Melissa Horn – Jag har gjort det igen” https://open.spotify.com/track/3plDjuWqQsDjEy8lLUlom3?si=9ca6e3e2b7264509

Dag 10 efter operationen

Denna post återknyter till posten Nu jävlar blev orolig för 2 dagar sedan.

Så idag är det 10 dagar sedan operationen och 8 dagar som jag varit hemma, just nu efter att tvättat mig som jag gjort dom senaste 10 dagarna vid handfatet känner jag mig riktigt jävla bra, en skön känsla förstärker mitt redan goda välmående, man skall inte missa och underskatta dom små boostar man får i vardagen, det gäller fan hela tiden!

Hygien, jag har aldrig varit så fokuserad på att rehabilitera mig själv som denna gång och då är hygien en sak som är bökig men som jag hittat möjligheter att lösa.
Tänk på att jag undviker att böja mig framåt och kroppen från under bröstvårtorna ned till höftbenen och alldeles ovanför skrevet är off limit för vatten, man kan säga att jag har 3 områden att vara försiktig med, det primära mag-ärret, dom 2 små ingångshålen för dränaget där det ena är borttaget och nu har kirurgtejp över.

För 2 dagar sedan och en dag innan det ena dränaget tas bort

Ovan ser man båda dränagen och att det är mycket svullet och missfärgat, bara någon centimeter ser man det stora ärret som löper lågt men från sida till sida och en bit ut på höften.

Detta är idag efter ”dusch” och med Gördel och 1 dränage

Jag skrev ovan att detta knyter an till posten där jag orolig (läs gärna den innan)
Jag åkte på inplanerat återbesök för Omläggning/Kontroll nr 2 och får veta att det dygnet när jag ”läckte” så mycket (115 ml/dygn) inte alls var farligt eller ovanligt!

2 bra saker tog jag med mig från sköterskan på avdelningen, vissa personer får ha dränaget upp till så mycket som 3 veckor efter operationen, och mängden från dygn till dygn kan variera och den nivå jag fått är inte farlig, så jävla skönt att höra, jag var absolut orolig, inte för att dö eller så men får att ha missbedömt eller haft dåligt omdöme av vad jag kan göra.

Jag försöker att bromsa mig själv från dumheter, allt jag gör skall vara med målet att få så bra läkning som jag kan, inte vara rädd för att be om hjälp för jag har fått flera erbjudanden flera gånger, vara snäll mor mig själv och försöka vara i balans fysiskt och mentalt.
Det var just detta jag trodde jag missat, mitt dåliga självförtroende smög sig in och visade sin fula nuna…

Återbesök 3 är planerat till förmiddagen på måndag och då skall man se om det andra dränaget kan tas bort, jag är tveksam då jag i morse hade runt 95 ml/dygn, min gissning är kanske fredag nästa vecka?
Men det känns ok så länge allt blir bättre och bättre sakta och säkert.

Nu jävlar blev jag orolig

I morgon Fredag har jag inplanerat återbesök för att ta bort mina dränage (2 st) och då har dom suttit i sedan operationsdagen (9 dagar)

Jag har då varit hemma med dessa i 7 dagar för något man kan kalla egenvård.

Ursprungsplanen var att dom skulle tas bort i tisdags denna vecka men fick skjutas upp då jag har för mycket blod och serom över dygnet.

I förrgår då hade jag på morgonen 55 ml på vänster sida och 60 ml på höger sida
Igår hade jag 50 ml vänster och 40 höger

Och i dag hade jag 5 ml vänster och 30 höger, allt detta tidigt på morgonen.
Idag kollade jag IGEN vid 15 tiden och då hade jag 100 ml vänster och 20 ml höger…

Då blev jag rädd, vad fan har hänt?

Har jag varit oförsiktig? Jag har absolut efter bästa förstånd varit så försiktig jag bara kan, inte gjort något som gjort ont, varit jävligt lyhörd på kroppen, tagit denna operation på största allvar och gett mig fan på att vara seriös under återhämtningen!

Vad har jag gjort annorlunda idag mot andra dagar?

Jag har gjort en sak efter mätningen i morse och mätningen på eftermiddagen, på inrådan av sjukvården har jag tagit lös och maskintvättat gördeln, vilket betyder att jag hade av den i drygt 2-3 timmar och sedan satt på den igen.
Jag har fått veta från 2 olika håll att det är så man gör och ”var bara försiktig och i stillhet under tiden” och det var jag.

15:25 ringer jag kontaktnumret till avdelningen och då är den stängd för dagen från 15:00
Funderar om jag skall åka in akut? känner efter och jag mår ju hur bra som helst (efter omständigheterna, så jag beslutar att avvakta och ta detta i samband med återbesöket i morgon bitti 07:45, jag tror inget farligt kan hända, nu får vi se OM jag gjort något fel eller att jag trott att jag gjort rätt men ändå varit oförsiktig…

6 dagar efter operationen

Sluten omvårdnadsavdelning Nya Karolinska Universitetssjukhuset, dagen efter operationen med båda dränage.

Idag var det återbesök/omläggning och jag var på KS.

Det visar jag att jag fortfarande blöder för mycket via dränage, c.a 60 ml per/sida, så man beslutar om ny återbesökstid på fredag 26/4.

Det känns rimligt då jag får förklarat för mig att om man tar bort dränage för tidigt (skall vara mindre än 40 ml/sida) så riskerar blod och sårvätska att pressas ut igenom ärret och göra det fult och möjligen skapa andra problem.

När sköterskan tittar på såret ser det bra ut, någon glipa i det.
Naveln som är flyttad och åter fäst ser ok ut och blöder aningen.

Jag mår fortfarande mycket bra, ingen smärta utan bara lite uttråkad och irriterad på besväret att släpa runt på dessa slangar och påsar, när man skall på toa, tvätta sig och röra sig i största allmänhet är det just det besvärligt, och större problem kan man ju ha då detta är planerat och självvalt.

En sak som jag underförstått ju har begripit men nu ser är att jag inte kommer att uppfattas som smal på något sätt, jag vägde ju 99 kg vid OP och om man nu tar bort dryga 3 kilo så är ju just det ingen större mängd sett till helheten, ingen 6 pack här inte.

Vad det däremot ger mig är precis vad jag efterfrågade att bli av med huden och det stora fett vecket som är jäkla opraktiskt när man försöker han kläder som man tex stoppar ned i byxorna, eller om jag hade t-shirt utanpå tex jeans så när man rör sig åkte ju magen över byxkanten och hängde verkligen över som deg…finns en jävligt osnygg bild från årsmötet med BMW Klubben i Arjeplog där jag är klädd just så, säker mest jag som tänker på det men där stör den estetiska bilden mig.

Så jag kommer sannolikt att ses som fet>överviktig med en ordentlig mage, men då detta primärt är en funktionell operation är det helt ok.

Hemkommen efter operationen

Eftermiddagen den 17 april – operationsdagen

Nu är jag hemma och det känns mycket skönt!

Så 2 dagar på sjukhus gick helt ok, var mest tråkigt och bökigt efter operationen att ha det bekvämt.

Operationen gick helt enligt planen och jag skall skriva mer om den senare men jag vill mest få igång mitt skrivande, därav denna post.

På bilden ser man dom dubbla dränage jag har, tror det är som en kateter ungefär, det är för att suga ut blod och sårvätska, dessa tas troligen bort nästa tisdag då det är sår kontroll och omläggning, så nu bär jag omkring på detta var jag är, samt att jag har en gördel spänd över magen som stabiliserar allt.

En sak som överraskar mig och som det verkade läkarna är att jag inte har ont…
Jag har inte tagit någon smärtstillande efter operationen och då har jag ändå en påse med mig hem, men vi får se sa doktorn smärtan kan komma senare, vid en obetänkt rörelse tex.

När jag har lättare att sitta kommer jag återkomma!