Minns ni vad Svullo sa? ”För fet för ett fu..”

Svullos humor eller vad man nu vill kalla det kanske var barnslig och tramsig och allt möjligt, han var och är inte någon husgud hos mig men jag mins låttexten ”för fet för ett fuck” och jag skulle gärna byta ut Fuck mot en Kram…

Vad jag menar är att det är otäckt vad man kan vänja sig vid, jag är van att i nästan hela mitt liv ha minimal kontakt med andra människor, tex kramar, och då kan man ju tänka sig hur långt bort någon mer intim närhet är?

Jag vill säga att jag inte har någon rätt till det, det är inte en mänsklig rättighet att få känna närhet tror jag, men jag saknar det lika fullt, vet du vad jag gör som är så härligt för att få lite närhet? går till frisören var 6 vecka.

Nu har vi haft Corona i över ett år och jag har inte kramat någon alls på denna tid, ingen!

För att återknyta till rubriken och orsaken till att jag skriver detta nu, ”för fet” det är jag, oattraktiv och nästan lite osmaklig rent kroppsligt, så känner jag om mig själv även om ingen sagt det till mig.

Så idag började jag med det jag har planerat i flera månader, att försöka gå ner till under 100 kg!

Jag har börjat med en 3 veckors kur Nutrilett (VLCD = Very Low Calorie Diet) och nu på kvällen är det första dagen och det har gått ok, jag har ätit straxt under 600 kcal över dagen och skall försöka…hålla det i 3 veckor, det kan resultera i en viktnedgång på 5-7 kilo.

När jag vägde mig i morse så vägde jag 105,1 om jag minns rätt, jag är 175 cm lång så jag tror att en idealvikt kan vara vid 85 kg c.a men jag vet inte riktigt.

2013 vägde jag 155 kg och gjorde en Gastric Bypass och gick ner som minst till 93 eller 94 kg så på 8 år har jag inte gått upp så mycket men när jag ser mig i spegeln är det nästan groteskt hur stor min mage är, till det att jag gjorde en buk plastig för 2 år sedan och den gick bra men jag ser rätt jävlig ut för den var rent funktionell och väldigt lite estetik.

Jag vet att det låter absurt att jag inte får en kram för att jag väger över 100 kg och det är inte det jag säger, det jag säger är att jag skulle vilja vara i lite bättre form och ha lite mindre belastning på leder och tex knän samt se lite mindre grotesk ut.

Håll tummarna att jag orkar hålla ut och mår lite bättre!

6 veckor senare

Idag är det 6 veckor sedan jag vandrade in på plastikavdelningen på Karolinska Universitetssjukhuset.

Detta är någon form av tillbakablick på hur det gick och hur det känns idag.

Operationsdagen och dom 2 dagar jag låg på sjukhuset gick bättre än förväntat, jag blödde ganska mycket i dränaget och vad det beror på är jag inte helt säker på men antagligen på grund av att blodkärlen blir tjockare när man är överviktig, och när man går ner i vikt så återgår dom inte, och jag vägde ju för lite mer än 6 år sedan 150 kg.

Hemkommen blev jag sjukskriven i 4 veckor vilket är 1 vecka mer än standard, det högra dränaget drogs efter drygt 1 vecka och det högra efter nästan 3 veckor och det var det som lade till en extra veckas sjukskrivning.

Det var mest bökigt att bära runt på dränagepåsarna och hålla ordning på slangarna, jag fick sova enbart på rygg vilket var mycket ovant men det funkade jag sov bra om än lite färre timmar än i vanliga fall.

Det som överraskad mig mest var att jag inte behövde någon smärtstillande medicin över huvud taget, varken på sjukhuset efter operationen eller hemma, jag har ett stort lager med tabletter jag tog ut för säkerhets skull men inte behövde!

Det som gladde mig mest och som jag var lite orolig för var att få en infektion i såren, men jag klarade mig helt utan det, jag har ju haft infektioner vid tidigare operationer men nu slapp jag det helt vilket var en enorm lättnad!

Under hela tiden efter operationen har jag burit en Gördel, som ett brett bandage man sätter runt magen med kardborrband, den sitter med ett ganska hårt tryck för att bland annat hjälpa och stödja buken, men också pressa ut sårvätska och blod och på så sätt minska svullnaden.
Efter 3 veckor behöver jag bara ha den på dagtid och idag efter 6 veckor får jag ta bort den helt och hållet.

Då jag går mycket samt har lätt för att svettas så har det varit lite jobbigt att ha den och bara haft denna enda som man fått tvätta när tillfälle ges, känns lite ofräscht..

Gördeln har dock en annan effekt att det känns efter ett tag lite tryggt och skönt, den håller som ordning på allt, som en medicinsk kram kanske?

Jag har 4 sår eller ärr, det stora som går från vänster höftben till höger höftben ett riktigt brett ärr som aldrig varit ett problem, det ”läcker” lite från en del på framsidan på magen, det är kanske 2-4 droppar på 5 dagar och beror på att kroppen pressar ut sårvätska där den kommer åt, jag har hela tiden kirurgtejp där som skydd för ärret och det underlättar läkningen, detta skall jag ha i c.a 6 månader.
Sår 2 är naveln som är helt flyttad och satt på en ny plats, den blöder lite också och jag har en kompress i den samt kirurgtejp att fästa med.

Dom sista 2 ärren är efter dränaget och är helt läkta och kräver ingen skötsel.

När jag gick in på operation vägde jag 99 kg och idag väger jag 99 kg och då tog man bort 3 kg hud och fett samt en halv kvadratmeter hud..

Jag vet nu att jag kommer vara svullen i upp till 1 år, på 3 månader är allt tillbaka om man har extrem tur, 6 månader är allt bort är normaltiden men det kan också ta upp till 1 år innan allt är läkt.
Denna tidsram är längre än vad jag trodde, eller så lyssnade jag inte när dom sa det vilket absolut är möjligt.
Magen är som en ballong, ganska hård och liknar lite en gravidmage, jag har ingen känsel på en ganska stor del.

Många får tillbaka känseln helt eller delvis under dom kommande åren, det känns lite underligt, aningen obehagligt att inte ha känsel.
Jag funderar rätt mycket på hur mycket magen kommer minska för som det är nu har jag massor av vätska under huden och det är svårare nu än tidigare att knäppa byxorna med bältet på jobb byxorna vilket känns lite bökigt.

Över lag känns allt bra, jag känner och tänker ju på magen hela tiden och så kommer det nog att vara en lång tid, när jag sover på sida drar och stretar det lite i magen men gör inte ont.

vad händer nu då? ja det är tiden och kroppen som får arbeta och göra sitt, jag försöker leva så normalt jag kan, nu när jag inte har gördeln kan jag börja återgå till mina normala promenader och svettas bäst jag vill.

Jag hoppas att magen drar ihop sig lite mer för nu ser jag konstig ut, jag ”ser” verkligen opererad ut för jag är ju fortfarande en tjockis, det ser konstigt ut om jag står naken för jag har en ”bullmage” och den nedre delen är ”fixad” så det ser märkligt ut.
men så var ju detta en funktionell operation och en väldigt lite bit estetik, och funktionellt verkar den vara mycket lyckad, det estetisk får vi väl tiden utvisa.

Jag känner mig rätt ok gällande operationen, känslomässigt i övrigt är det lite upp och ner, jobbet är fortfarande tråkigt men funkar, jag går hos min psykolog och det är bra.

Nu är jag ledig i några dagar sedan blir det 2 nätter på jobbet och efter det semester, känns skönt!

Äntligen är dränaget borta!

För att följa upp och på något sätt avsluta det jag vill kalla ”sjukhus delen” av denna bukplastik operation, så fick jag på 19 dagen efter op ta bort det sista av dom 2 dränage jag hade, jäklar vad skönt!

Jag är inte helt säker på att något inte kan gå fel ännu, det behövs nog en dag eller två till jag ser att kroppen kan ta hand om den faktisk fortsatta blödningen (invärtes) och återhämtning/läkning efter den stora operationen.
Som jag förstår det så kan kroppen hantera den mängd blod och sårvätska kroppen du har kvar inuti och hantera den mumsiga miljö för bakterier att leva i, eller motarbeta infektion skall man säga, så vi får se men jag hoppas.

Vad jag menar med ”sjukhus delen” är att även om jag inte haft ont då blir jag och kanske alla gör likadant, men väldigt försiktig i hur man rör sig, det har varit nära 2-3 ggr att jag fastnat med den nästan 1 meter länga slangen i en skåplucka, eller en stol på ett kafé och om jag inte varit så försiktig kunnat rycka lossa den, jag får lite rysningar när jag tänker på det, burr!
Det är därför det känts som om jag är på sjukhus men i hemma miljö, bra men bökigt.Så nu kan jag röra mig mer oförsiktigt och mer vad man kallar normalt när man är frisk, det är en enorm lättnad.

Jag fick se med en spegel hur naveln ser ut, det ser ut som man gjort ett nytt hål i huden och där sytt fast den gamla naveln, lite rött och lite sårigt men helt normalt tydligen.

Ärret efter operationen ser ut som ett streck/ärr brukar se ut, det är ju nytt så det läker sakta men också det ser ”fint ut”

Man tog bort den medicin jag ätit i lite mer än en vecka som minskar blödningen, och den antibiotika jag äter fortsätter jag med dosen ut.

Nu är det ett dygn kvar till jag får helkropps duscha! och detta med hänsyn till dränagehålen inte själva op ärret.
jag har fått stå med badlakan och handfatet innan i snart 3 veckor, det funkar men är också bökigt, man får in en snitts på det efter lite övning, så i morgon eftermiddag får jag duscha men jag kommer nog vänta en dag extra

Nu får vi se hur sjukskrivningen blir, jag skall börja jobba på torsdag denna vecka men ställde frågan om det är lite tidigt och man skall återkomma idag eller i morgon med besked.
Det skulle kännas bättre med att börja kommande måndag om jag fick bestämma, vilket jag ju inte får, vi får se vad läkaren säger.

16 dagar efter operation

Då kom jag just hem från återbesök 4 som kommer att bli nummer 5 på måndag nästa vecka, och då vet du vad det betyder om du följt detta?

Jag blöder för mycket, eller som jag säger att jag ”läcker”
Jag har gått från +100 ml/dygn, till igår morse 90 ml och i dag 65-70 ml (c.a 40 ml/dygn är dit man vill nå eller under innan man tar bort dränaget)
Som jag förstår det så är en blödning med sårvätska under huden smaskens för bakterier, så man vill ha minimal mängd som kroppen får ta hand om själv annars ökar risken för infektion och andra tråkigheter.

Vad har en ölkyl hos Lily’s Burger med en operation att göra? Dels gör dom grymma burgare och ligger i ”mina kvarter” men mer så att igår när jag träffade en god vän för middag och vi åt där så var jag jäkligt sugen på en öl men drack vatten istället…
Jag vet inte om en öl eller 2 påverkar mig negativt, mest är jag fundersam på inverkan på medicinerna jag äter men också att jag vill ha 100% fokus på att återhämta mig så fort jag kan och så bra jag kan, och detta är ju det enda jag kan påverka, hur jag själv agerar, om det sedan har någon faktisk negativ påverkan det tvivlar jag kanske på men jag tar inga chanser, det finns tid för ”en kall en” snart nog.

Jag mår fortfarande oförskämt bra, i princip ingen smärta och har inte tagit något smärtstillande, det jag känner ibland kan jag likna med ”håll” ni vet som när man ätit och det drar/hugger till i sidan, inte som en vanlig smärta men så kan det kännas ibland och jag gissar att det är kriget inuti kroppen som arbetar med att läka och få ned svullnaden.
Jag har också möjligen reagerat på kirurg tejpen, kanske klistret med lite av en allergisk reaktion men inget allvarligt.

Dag 10 efter operationen

Denna post återknyter till posten Nu jävlar blev orolig för 2 dagar sedan.

Så idag är det 10 dagar sedan operationen och 8 dagar som jag varit hemma, just nu efter att tvättat mig som jag gjort dom senaste 10 dagarna vid handfatet känner jag mig riktigt jävla bra, en skön känsla förstärker mitt redan goda välmående, man skall inte missa och underskatta dom små boostar man får i vardagen, det gäller fan hela tiden!

Hygien, jag har aldrig varit så fokuserad på att rehabilitera mig själv som denna gång och då är hygien en sak som är bökig men som jag hittat möjligheter att lösa.
Tänk på att jag undviker att böja mig framåt och kroppen från under bröstvårtorna ned till höftbenen och alldeles ovanför skrevet är off limit för vatten, man kan säga att jag har 3 områden att vara försiktig med, det primära mag-ärret, dom 2 små ingångshålen för dränaget där det ena är borttaget och nu har kirurgtejp över.

För 2 dagar sedan och en dag innan det ena dränaget tas bort

Ovan ser man båda dränagen och att det är mycket svullet och missfärgat, bara någon centimeter ser man det stora ärret som löper lågt men från sida till sida och en bit ut på höften.

Detta är idag efter ”dusch” och med Gördel och 1 dränage

Jag skrev ovan att detta knyter an till posten där jag orolig (läs gärna den innan)
Jag åkte på inplanerat återbesök för Omläggning/Kontroll nr 2 och får veta att det dygnet när jag ”läckte” så mycket (115 ml/dygn) inte alls var farligt eller ovanligt!

2 bra saker tog jag med mig från sköterskan på avdelningen, vissa personer får ha dränaget upp till så mycket som 3 veckor efter operationen, och mängden från dygn till dygn kan variera och den nivå jag fått är inte farlig, så jävla skönt att höra, jag var absolut orolig, inte för att dö eller så men får att ha missbedömt eller haft dåligt omdöme av vad jag kan göra.

Jag försöker att bromsa mig själv från dumheter, allt jag gör skall vara med målet att få så bra läkning som jag kan, inte vara rädd för att be om hjälp för jag har fått flera erbjudanden flera gånger, vara snäll mor mig själv och försöka vara i balans fysiskt och mentalt.
Det var just detta jag trodde jag missat, mitt dåliga självförtroende smög sig in och visade sin fula nuna…

Återbesök 3 är planerat till förmiddagen på måndag och då skall man se om det andra dränaget kan tas bort, jag är tveksam då jag i morse hade runt 95 ml/dygn, min gissning är kanske fredag nästa vecka?
Men det känns ok så länge allt blir bättre och bättre sakta och säkert.

Hemkommen efter operationen

Eftermiddagen den 17 april – operationsdagen

Nu är jag hemma och det känns mycket skönt!

Så 2 dagar på sjukhus gick helt ok, var mest tråkigt och bökigt efter operationen att ha det bekvämt.

Operationen gick helt enligt planen och jag skall skriva mer om den senare men jag vill mest få igång mitt skrivande, därav denna post.

På bilden ser man dom dubbla dränage jag har, tror det är som en kateter ungefär, det är för att suga ut blod och sårvätska, dessa tas troligen bort nästa tisdag då det är sår kontroll och omläggning, så nu bär jag omkring på detta var jag är, samt att jag har en gördel spänd över magen som stabiliserar allt.

En sak som överraskar mig och som det verkade läkarna är att jag inte har ont…
Jag har inte tagit någon smärtstillande efter operationen och då har jag ändå en påse med mig hem, men vi får se sa doktorn smärtan kan komma senare, vid en obetänkt rörelse tex.

När jag har lättare att sitta kommer jag återkomma!

I morgon är det operationsdag!

Klockan är någon minut över 18 på kvällen och jag skall straxt ringa till sjukhuset för att få veta när jag skall vara där inför operationen, men först lyssnar jag på Yazoo – Don’t Go och känner att efter ett långt uppehåll behöver jag skriva lite.

Jag har fortfarande att skriva om Stegtävlingen men har inte haft lust så jag får återkomma i det, nu är andra saker i fokus.

I morgon skall jag operera magen, en bukplastik för att reducera all lös hud efter viktnedgången och min Gastric bypass jag gjorde för över 5 år sedan, jag har skrivit om det här.

Jag har fått frågan om jag är nervös, jo jag är lite nervös men inte särskilt mycket för sjukhuset och operationen, mer för risken för komplikationer, blödning, vätskebildning, smärta och framför allt infektion.
Det finns alltid en risk och jag kan bara hoppas på skicklig sjukhuspersonal och lite tur vore fint.

Hmm nu blev jag nervösare av att bara skriva detta…hoppas vi hörs snart!

Operationen närmar sig

Jag har tidigare i en post (Olycklig och så fet att jag kan dö när som helst) skrivit om att jag gjort en fetmaoperation, en så kallad Gastrisk bypass-operation.

Nu ett antal år senare och ganska stabil i vikten har jag beslutat att ta ett steg till, nämligen en plastik operation för att ta bort överflödig och lös hud på framsidan av magen.

Jag vägde 150 kg när jag opererade mig och idag väger jag 101 kg vilket är 6-7 kilo mer än det lägsta jag varit nere på.

Att operera sig på detta sätt är inget jag längtat efter, det är mest en funktionell operation för mig, jag har så pass mycket lös hud fram på magen att det är besvärligt mer tex byxor och bälte, jag får liksom stoppa ner magen i byxorna eller låta den hänga över, vilket gör att byxor sitter dåligt och har jag skjorta nedstoppad i byxorna ser det för jävligt ut och är obekvämt.
Sommaren som var hade jag ganska stort obehag av att man blir svettig i hudvecken och det känns ofräscht och jag får lätt irritationer på huden som kliar.
Men det är så klar en estetisk fråga också, inte så att jag undviker eller är rädd för att ta av mig på överkroppen vid tex bad, men mer som att det ser fult ut, och försöker jag se prydlig ut är det som att ha snygga kläder på sig men med en ful eller opassande del som förstör mycket av helheten, jag är ju ingen snygging så jag får fan försöka allt jag kan för att se ens lite respektabel ut…

Jag är inte orolig för själva operationen utan mer för möjliga komplikationer efteråt, som tex infektion, ful ärr bildning då jag har en genetisk disposition för Hypertrofiska ärr.
Det gör att det finns en risk att ett är efter att det har läkte ändå fortsätter att försöka reparera skadan fast än den redan är läkt, ärret blir rött och kan klia.
Jag har inte fått fram vad min risk för att ett ärr hos mig reagerar på detta sätt men risken finns och det är en ganska påtaglig oro för mig, jag har idag ett ärr på min axel efter att jag bröt den som reagerat på just det sättet, men också dom flesta ärren har inte gjort det, så vi får se hur det går denna gång, beslutet är fattat.

Den 17 April kommer jag att opereras, efter det en beräknad sjukskrivning på 2-4 veckor samt att bära en gördel i c.a 6 veckor.
Operation kommer ske på Karolinska Universitetssjukhuset Klinik för Rekonstruktiv Plastikkirurgi.

Operationen blir en så kallad Klassisk bukplastik, det innebär att på just mig som har mest eller nästan all lös hud fram på magen och mycket lite på sidor och rygg, kommer man att utföra ingreppet på framsidan av magen, visuellt lite som en ”glad mun” om du föreställer dig ingreppet så.

När jag i November 2018 var för bedömning för OM jag kvalificerade mig för detta ingrep så ville läkaren får en second opinion och en kirurg kom in och hennes reaktion var klar ”detta kommer att innebära en stor förbättring för dig”
Detta och att jag funderat i drygt 1 år gjorde att jag bestämde mig för att satsa på detta och hoppas att det går bra.

Förutom riskerna med operationen gällande ärr och infektion så är det ju också i mitten av april och räknar man på den kommande sommaren och semester, bad, vandring och motorcykel åkande så är det lite tight med tid, men jag har verkligen försökt tajma detta på bästa sätt, normal väntetid från besked är 4-6 månader och det är där jag ligger.

Kommer detta att påverka hur jag mår? jag vet inte, kanske, jag hoppas det!

Olycklig och så fet att jag kan dö när som helst.

Som jag tidigare nämnt så har jag haft ett liv med en hel del stora händelser, en av dessa var när min övervikt började skena utom all kontroll.

Det är svårt att sätta någon exakt tid utan det var snarare en gradvis eskalering och började ungefär när min mor gick bort i mitten på 80-talet, jag levde på godis och snabbmat, där grundlade jag mitt sätt att hantera det jobbiga i livet genom mat som tröst och ett sätt att blockera jobbiga tankar.

Runt millennium skiftet med ett stillasittande arbete på natten började det igen accelerera och när vi närmar oss 2010 och jag skall ta MC kort och inte kommer i lånekläderna så har jag nästan nått botten, 2012 efter att en nära anhörig genomgått en lyckad Gastric Bypass börjar en liten tanke få fäste i huvudet.

Jag är på väg till jobbet en vinterkväll, det är snö i Stockholm och promenaden är drygt 10 min till arbetsplatsen men jag måste sitta ner 1-2 ggr på den vägen, sitter på en översnöad parkbänk rätt upp och ner och pustar, svetten rinner och jackan är öppen fast det är 10 grader kallt, en man och en kvinna passerar och när dom just passerat stannar kvinnan till och går ett steg tillbaka ”Ursäkta men är du ok?” frågar hon, synen med en medelålders man sittandes mitt på en bänk full med snö (jag hade inte ens sopat av den) och svettas ser inte helt normalt ut.
Jag blir överraskad och generad och svarar att jag har ryggskott eller något liknade, ler, ställer mig upp och går vidare.

En liten tid senare en morgon efter arbetet är jag på väg hem, står i hissen på väg ner och halvvägs kliver en dagkollega in i hisskorgen, vi nickar åt varandra och jag pillar med mina hörlurar i öronen för att börja promenaden hem, kollegan går av en våning före mig, han kliver ur hissen och dörren hinner nästan gå igen när han hejdar sig och fångar hissdörren innan den låst, ”Förlåt måste bara fråga om du är ok?” säger han, ”Va?” svara jag och fipplar ur mina hörlurar ur öronen, jag ser honom i ansiktet och han ser orolig ut, ”näe jag bara undrade om du var ok, du andades så tungt” säger han…
Igen blir jag överraskad och generad och svarar undvikande, ”näe bara en lång natt och jag är trött” ser en viss tvekan i hans min men han ler och dörren går igen.

Jag vet inte vilka dessa människor är som frågat hur jag mår men detta var nog en del av en vändning eller förändring i mitt sätt att se och tänka på mig själv.
Jag har nått en punkt där jag påfrestande min kropp och hjärta så att jag kan dö mycket i förtid.
Jag får veta att jag har högt blodtryck och äter 2 mediciner bar för det, men jag får också veta att jag har Hypotyreos vilket är låg ämnesomsättning och börjar medicinera för det också.

2012 är också året då jag börjar den långa vandringen mot ett annat liv, flera besök hos sjukvården leder till min GBP operation i januari 2013 på Ersta Sjukhus.

Jag väger nu 150 kg och är 175 cm lång.

Operationen går bra och jag får åka hem dagen efter.

2 veckor senare skall jag ta bort agrafferna (det är med Agraffer man häftar ihop såren) och det ser ganska bra ut med dagen efter spricker det stora ingångs såret när jag är hemma, blodet rinner och det ser ut som jag blivit knivhuggen med en machete. akut in till Ersta och man beslutar att sy igen istället för att låta det läka öppet, det visar sig vara fel och såret blir infekterat och måste öppnas igen en vecka c.a senare, smärtan är obeskrivlig!
Jag får gå 2 veckor varje dag hos Distriktssköterska för att lägga om såret.

Vikten börjar rasa snabbt, nu skall jag lära mig att äta 6-8 ggr per dag och små portioner 2-3 dl

I september 2018 blir jag utmanad att på 2 månader GÅ 18 mil, jag som aldrig motionerat och aktivt undvikit att röra mig.
Att gå det gör ju tanter i Norrland, att gå vad är poängen med det? vad gör man under tiden?
Första promenaden är ungefär 2 km, andra, tredje och fjärde också…

10,8 km i september 2013, 43,1 km i oktober, November och December 152 km…

I oktober 2014 får jag makalöst ont i ena sidan av ryggen, som ett ryggskott som inte släpper och blir värre, till slut går jag till akutmottagningen och dom pumpar mig full med morfin som inte hjälper, blir ilfart till Ersta och kontraströntgen som visar att ”din gallblåsa är rutten” som kirurgen säger och måste tas bort snabbt, jag får inte ens stiga upp från sängen utan sövs och man tar bort gallblåsan, tydligen är det inte ovanligt att man får problem med galla och gallblåsa.

2015 kan jag sluta med all blodtrycksmedicin

I mars 2018 passerar jag promenerade 10 000 km totalt

i dag går jag sitt på 6-12 km per dag och att GÅ är det bästa typ av rörelse jag vet!

Jag var nere i 93 kg som lägst och idag väger jag 99 kg.

Jag får äta tillskott hela mitt liv, Kalcium, B12 vitamin, extra järn sov.

Varför har jag gått upp dessa kilon? jo det är en ständig kamp att inte falla tillbaka, jag har aldrig varit alkoholist men gissar att det finns likheter med mitt beteende att äta för mycket och fel.
Jag mår inte bra och har det senaste året fallit tillbaka till viss del i ett dåligt beteende, tröstätande.

I Januari i år var jag på 5-års återbesök efter min GBP (Gastric Bypass) och då kommer samtalet upp med lös hud som inte går tillbaka efter snabb viktnedgång, man kan i vissa fall få detta bekostat av sjukvården, det har att göra med vilket BMI man har och också hur många BMI enheter man gått ned, den är inte primärt estetisk utan inriktar sig på problem, som att hitta kläder som passar, klåda, psykosociala problem, rörelseförmåga med mera.
Jag märkte ganska stora problem med att man svettas och det blir fuktigt, kliar och det är svårt att få byxor att sitta bra, magen innanför linningen eller utanför…inte snyggt eller praktiskt.

För en dryg vecka sedan fick jag komma på besök och utredning om jag kan få hjälp med detta på Karolinska Universitetssjukhuset Plastikkirurgisk Mottagning.

Efter samtalet som är jag kvalificerad och det väntade jag mig inte, jag ligger på gränsen för att få göra detta och väntetiden är c.a 4-6 månader.
Jag ber att få fundera ett tag och komma med ett svar, idag ringde jag och meddelade att jag tackar ja och vill göra detta.

Det kan låta som en enkel sak men det är en omfattande operation med c.a 10% risk för någon form av komplikation, blödning, infektion och det som är en ökad risk för mig är ”Hypertrofiska ärr” det är en genetik som kan gör att ärrvävnad bildas okontrollerat och man får ett rött upphöjt och kliande ärr, detta hände med ett är jag fick efter att brutit min axel för några år sedan, det är inte snyggt och kliar lite då och då men då man inte vet om detta kommer hända så är det nog en risk jag vill ta.

Operationen en ”Klassisk Bukplastik” och denna typ skall vara bäst för mig, det har att göra med var man har den lösa huden och min sitter mitt på och framme, inte på rygg och sidor så mycket då alternativet hade varit en operation som går runt buken (om jag förstått det korrekt?)
Min operation kommer att vara som ett snitt på framsidan av magen (som en glad mun…haha)

Rehabiliteringen är 2-4 veckors sjukskrivning och en tid då man måste ha gördel, vanligen 1 månad.

Jag har varit så otroligt mycket på sjukhus dom senaste 5-7 åren så jag känner mig inte lockad av detta men jag hoppas på att detta skall förbättra min förmåga att röra mig, tex så är det väldigt obehagligt att springa som jag testade i somras, det kanske kan liknas med hur en kvinna känner när bysten guppar, det är också svårt att klä sig då magen ”hamnar i vägen”

Nu läser detta ju inte alla problem, jag har mycket lös hud på flera ställen, underarmar, hals och så vidare men det är något jag får ta ställning till senare.
Jag är ganska bra på att stålsätta mig och inte hamna i ett läge då jag undvika att visa mig med bar överkropp, eller bada.
Men jag skulle ljuga om jag inte tänker på hur en möjlig partner skulle se på mig om man kom till någon form av intimitet.

Jag önskar jag mådde bättre just nu och kunde glädja mig mer åt detta.