Min egen värsta fiende?

Man talar ibland om ”Sin egen lyckas smed” och är inte det man menar då att man kan påverkar hur ens liv blir genom positiva handlingar och tankar?

Om vi stannar lite vid just tanken, kan man då också vara ”Sin egen värsta fiende”?

Jag vet inte om man kan genom att tänka positivt kan få lättare för att tänka ännu mer positivt, liksom med fysisk träning att det går lättare efter ett tag och bara flyter på när man får en rutin på det?

Jag inte bara tror, utan vet att för min del är det mycket och kanske övervägande negativa och ledsna tankar som präglar mitt inre liv, hur länge vet jag inte men möjligen stora delar av mitt hela liv, har jag då byggt en grunden till mitt eget upplevda misslyckande och nu har så svårt att ta mig ur det?

Jag tänker på min senaste vecka i vardagslivet och på jobbet, om jag gör liknelsen med att vara solbränd, då vet du hur överkänslig huden är bara man nuddar den, så känner jag ofta i vardagen.
Om någon har minsta åsikt om hur jag är agerar eller arbetar så gör det så ont att det möjligen blockerar allt logiskt tänkande om jag skall bedöma hur mycket det ligger i saken och jag hamnar i en negativ spiral då jag lätt ältar det om och om igen, och jag känner mig helt utlämnad till känslan och är fast där.

Om jag skulle beskriva mitt JAG som jag upplever det är det ett hus eller ett torn som stått så länge att det är på gränsen till omöjligt att rubba, med låsta dörrar att man inte kan komma in och se hur det håller ihop, som att man inte ens kan kontrollera skadorna, och framför allt det är ogörligt att bedöma var man skall börja och rota, man går runt huset och skymtar genom fönstren att här är det mycket att göra och blir galet skrämd över mängden..
Kanske får man till slut upp garagedörren och då väller det ut saker, så i samma stund man lyckas med att komma in får man hålla emot för att inte få allt över sig och kvävas.

Frågetecken

Som jag skrivit tidigare så brottas jag med tanken på hur jag skall göra för att mitt liv skall kännas mer meningsfullt och då primärt min fritid.

Jag har ju provat att besöka en psykolog och skall också fortsätta med det nu i februari.

Jag står på tur för en operation för att ta bort löshud på magen under första halvåret 2019.

Det jag funderat på i nästan 2 år är att flytta, till ett boende som kanske skapar någon form av inspiration och lust att göra saker, som att ha ett garage och skruva med något? en moped eller motorcykel, kanske en bil?
Odla något, blommor eller potatis, grönsaker?

Som jag ser det i mitt huvud skulle det vara en lantlig plats i lugn och ro, men med moderna bekvämligheter typ kommunalt avlopp och absolut internet.

En fråga som återkommer i mitt huvud är, skulle jag bli ensam? kan jag bli mycket mer ensam än jag redan är?
Räcker umgänget jag får på jobbet?
Är detta en flykt och en fantasi bara som inte är realistisk? alltså att mina tankar på hur trevligt detta skulle kunna vara blockerar dom rationella tankarna på tex ensamhet och kommer jag spika i en spik i en lös planka, gräva lite så att smältvattnet kan rinna ner i diket och så vidare?
Det känns och har känts som om jag verkligen vill detta, men så har jag också känt för att låna en massa pengar för att köpa en ny motorcykel, och det är inte realistiskt, så vilka tankar är dom ärliga?

I går på väg över Västerbron

Jag älskar verkligen Stockholm, men jag känner mig låst i min lilla lägenhet, som om min kreativitet inte ens kan utforskas om den finns där.

Öppnade just Hemnet och sökte på Södermanland, Hus, max 1 miljon och hittar ett hus i Oxelösund nära Nyköping som skall vara ett fint område.
Och då är inte detta hus mycket bättre än något annat jag sett det senaste året, det saknar garage till exempel men ser modernt ut i övrigt.
Det ligger mer än 10 mil från Stockholm, hur ofta kommer jag då träffa min bror och hans familj, min pappa och vänner i Stockholm?
Och lika långt är det till Strängnäs där en annan vän bor.

Men då säger en röst i mitt huvud, hur ofta träffar du dessa personer på ett år?
Jag träffar min pappa kanske 3 ggr på ett kvartal, min bror 1-2 ggr på samma tid, och det samma gäller dom andra, så hur stor skulle den verkliga skillnaden bli?
Jag tror att jag redan är så pass ensam att det inte skulle göra någon drastisk skillnad.

Tänk om livet kan bli lite lite bättre på andra sidan staketet?

Förvirring

Förvirrat och troligen osammanhängande!


Trött, Lite trasig, kall och händerna uppgivet i luften

Var hos doktorn på återbesök och besked efter provtagning för den årliga hälsokontrollen (på grund av GBP) och när jag sitter i väntrummet så ser jag en broschyr om årets influensa och hur det funkar om man som jag inte är i riskgruppen?
Han svarar att om jag tar en spruta får jag betala 200 kr men får ungefär 70% skydd detta år…så jag slår till och tränger undan att man kan få en svag bieffekt på vaccinet, vaknar nästa dag med muskelvärk i hela kroppen suck…

Vill verkligen promenera mer efter stegtävlingen men det regnar, snöar och är minusgrader om vartannat så det är toksvårt att gå utan att halka, mina nya Icebug skor ger mig skavsår på vänster vad, tror dom är lite för höga för mina vader så jag får gå med vanliga walking skor.
76 000 steg till idag fredag denna vecka så helt ok, men 100 000 vore nice innan måndag.
Jag måste sälja dessa och köpa ett nytt par som är lägre.

En dag på jobbet i veckan satt jag och försökte vara social och bryta tystnaden med 2 nya kollegor och vi pratar om att byta boende och det går lite trögt så jag börjar fråga om vad hon ser framför sig i lägenheten, om hon vill ha en speciell still osv, och bara för att låta lite ball och cool nämner jag en gammal dröm fåtölj jag velat ha (till jag satt i den och den inte alls var så skön) nämligen en Eames Lounge Chair
Så otroligt cool och så obekväm, utseende och förväntning error!
Och jag låter bara konstig och som någon som försöker att vara ball…vilket jag gjorde, crash and burn!

Har surfat på Hemnet som en knarkare letar droger, vill ha det bättre, vill må bättre, mer mening och riktning i mitt liv, är att flytta en del av lösningen? inte fan vet jag!

Min ekonomi…ja hur fan är det med den?
Jag klara mina räkningar men som jag lever nu blir inte en krona sparad så hur fan skall jag kunna fixa en resa eller semester?
Sälja lägenheten för X kronor och köpa ett hus för hälften av försäljningspriset, resten betalar av hela nuvarande lånet så jag borde blir helt skuldfri med en betald lägenhet eller hus?
Är det rätt val? hur vet jag om det är rätt eller fel, hur vet jag vad jag känner för det?

Vet du en sak? JAG HATAR ATT FRYSA!

2 augusti 2018 och c.a 27 grader varmt