Det är lite svårt att sätta en beskrivande rubrik här, jag tänkte döpa den till ”Sista dagarna i februari – uppdatering” jo precis…

Jag har inget kreativt att säga, inget som jag behöver säga, så nu blir det som om jag skriver för någon annan som skall läsa, skumt!

Jag har varit på mitt första besök hos min psykolog där jag betalar själv, fan vet om jag har råd med detta, men jag skall försöka med 2 gånger per månad så får vi se.

Mötet var..jag vet inte vad jag skall säga, jag var ganska trött efteråt för det är som att slå på eller snarare tvinga på alla sinnen, lyssna, prata, tänk och känn efter.

Jag tog upp en sak som jag stör mig på och det är det jag skrivit om i Min egen värsta fiende? det här med att jag tex upprepar hur dålig jag är och allt jag gör är skit och det då blir som en självuppfyllande profetia, då fick jag veta att man kan se saker man gör som olika stigar, den stora och breda stigen man går på som är väl upptrampad och lätt att hitta och det går enkelt att gå där, och i detta fall kanske att jag intalat mig dåliga saker som inte behöver vara sanna eller riktiga, och försöker jag då trampa upp en ny stig så är den svår att hitta, svår att gå på och det är lätt att gå vilse och rätt som det är hittar man den stora stigen och där är det ju enkelt att gå så då fortsätter man där av vana och bekvämlighet för även om den är dålig så är den enkel och välkänd, den nya stigen som kan leda till något bättre är svår att hitta, följa och man vet inte var den går…
Jag känner att liknelser och förklaringar på detta sätt gör stor skillnad på min förståelse och hur jag minns detta, det var en liten Aha-upplevelse.

Jag gillar inte mitt jobb! men jag kan såklart inte sluta, måste ju ha pengar till mat och hyra och det är inte olidligt och jag gruvar mig lite för dagarna men jag tror jag kan hantera det, det är inte kris och jag känner mig bara uttråkad och inte särskilt stimulerad, jag tror min känsla är rätt och att jag inte lurar mig själv.

Jag tänkte söka ett annat jobb på en annan del inom myndigheten men det var för lite extrabetalning för det riskfyllda jobbet samt att dom ville ha mig i 6 månader och det är lite för länge att ”härda ut” och framför allt så insåg jag att jag skall nog inte ta ett jobb för pengarna om jag inte tror på jobbet i sig, det var också lite av en insikt för mig, bra där av mig!

Jag har varit ledig i en hel vecka med 2 semesterdagar, fan vad behövligt och skönt!

Var på guidad konstvandring i Tunnelbanan med BMW Klubbens Stockholms distrikt, jäkligt bra!

Efter rundturen blev det middag på Östra station Järnvägsrestaurang.
Det blev så klart Stekt strömming och potatispuré med pressgurka och lingon samt en öl, mycket gott och platsen är häftig i sin ursprungs stil men personalen var ganska stressad och kändes lite trött och oengagerad tyvärr.

Jag har promenerat en hel del, som en slags förberedelse för en Steg utmaning jag fick av Roger för mars…
Är uppe i 85 000 steg denna innevarande vecka, och det förbannade appen kan inte precisera vad det är i sträcka, lite under 68 km tror jag, får se vad jag orkar med idag, vore skönt med 100k steg på en vecka.

I oktober förra året började jag berätta här så öppet jag kan om hur jag mår och vad jag försöker göra för att begripa och få någon rätsida på mitt liv.
Och hur känner jag idag?

Det är nog ganska lika men lite lite bättre, jag gör något genom att gå till en psykolog, jag har börjat titta på hur jag spenderar pengar, möjligen för att lindra mina ledsenhet.
Jag tänker mycket på att gör en förändring med att sälja min lägenhet och skaffa hus i närmare naturen, banken säger i det första samtalet att det mycket möjligt kan vara möjligt, kanske mer realistiskt än jag tidigare trodde.

Denna vecka som ledig där jag går upp runt 0730 och gör vardags saker är inte så dum, nu måste jag försöka hitta den känslan med jobbet inbakat.

Nu går vi snart in i mars och jag hoppas och tror att vårens ankomst, ljuset och värmen kan göra mig gott igen och kanske blir det lite lättare att leva?