Äntligen är dränaget borta!

För att följa upp och på något sätt avsluta det jag vill kalla ”sjukhus delen” av denna bukplastik operation, så fick jag på 19 dagen efter op ta bort det sista av dom 2 dränage jag hade, jäklar vad skönt!

Jag är inte helt säker på att något inte kan gå fel ännu, det behövs nog en dag eller två till jag ser att kroppen kan ta hand om den faktisk fortsatta blödningen (invärtes) och återhämtning/läkning efter den stora operationen.
Som jag förstår det så kan kroppen hantera den mängd blod och sårvätska kroppen du har kvar inuti och hantera den mumsiga miljö för bakterier att leva i, eller motarbeta infektion skall man säga, så vi får se men jag hoppas.

Vad jag menar med ”sjukhus delen” är att även om jag inte haft ont då blir jag och kanske alla gör likadant, men väldigt försiktig i hur man rör sig, det har varit nära 2-3 ggr att jag fastnat med den nästan 1 meter länga slangen i en skåplucka, eller en stol på ett kafé och om jag inte varit så försiktig kunnat rycka lossa den, jag får lite rysningar när jag tänker på det, burr!
Det är därför det känts som om jag är på sjukhus men i hemma miljö, bra men bökigt.Så nu kan jag röra mig mer oförsiktigt och mer vad man kallar normalt när man är frisk, det är en enorm lättnad.

Jag fick se med en spegel hur naveln ser ut, det ser ut som man gjort ett nytt hål i huden och där sytt fast den gamla naveln, lite rött och lite sårigt men helt normalt tydligen.

Ärret efter operationen ser ut som ett streck/ärr brukar se ut, det är ju nytt så det läker sakta men också det ser ”fint ut”

Man tog bort den medicin jag ätit i lite mer än en vecka som minskar blödningen, och den antibiotika jag äter fortsätter jag med dosen ut.

Nu är det ett dygn kvar till jag får helkropps duscha! och detta med hänsyn till dränagehålen inte själva op ärret.
jag har fått stå med badlakan och handfatet innan i snart 3 veckor, det funkar men är också bökigt, man får in en snitts på det efter lite övning, så i morgon eftermiddag får jag duscha men jag kommer nog vänta en dag extra

Nu får vi se hur sjukskrivningen blir, jag skall börja jobba på torsdag denna vecka men ställde frågan om det är lite tidigt och man skall återkomma idag eller i morgon med besked.
Det skulle kännas bättre med att börja kommande måndag om jag fick bestämma, vilket jag ju inte får, vi får se vad läkaren säger.

16 dagar efter operation

Då kom jag just hem från återbesök 4 som kommer att bli nummer 5 på måndag nästa vecka, och då vet du vad det betyder om du följt detta?

Jag blöder för mycket, eller som jag säger att jag ”läcker”
Jag har gått från +100 ml/dygn, till igår morse 90 ml och i dag 65-70 ml (c.a 40 ml/dygn är dit man vill nå eller under innan man tar bort dränaget)
Som jag förstår det så är en blödning med sårvätska under huden smaskens för bakterier, så man vill ha minimal mängd som kroppen får ta hand om själv annars ökar risken för infektion och andra tråkigheter.

Lily’s Burger Ölkyl

Vad har en ölkyl hos Lily’s Burger med en operation att göra? Dels gör dom grymma burgare och ligger i ”mina kvarter” men mer så att igår när jag träffade en god vän för middag och vi åt där så var jag jäkligt sugen på en öl men drack vatten istället…
Jag vet inte om en öl eller 2 påverkar mig negativt, mest är jag fundersam på inverkan på medicinerna jag äter men också att jag vill ha 100% fokus på att återhämta mig så fort jag kan och så bra jag kan, och detta är ju det enda jag kan påverka, hur jag själv agerar, om det sedan har någon faktisk negativ påverkan det tvivlar jag kanske på men jag tar inga chanser, det finns tid för ”en kall en” snart nog.

Jag mår fortfarande oförskämt bra, i princip ingen smärta och har inte tagit något smärtstillande, det jag känner ibland kan jag likna med ”håll” ni vet som när man ätit och det drar/hugger till i sidan, inte som en vanlig smärta men så kan det kännas ibland och jag gissar att det är kriget inuti kroppen som arbetar med att läka och få ned svullnaden.
Jag har också möjligen reagerat på kirurg tejpen, kanske klistret med lite av en allergisk reaktion men inget allvarligt.

Dag 10 efter operationen

Denna post återknyter till posten Nu jävlar blev orolig för 2 dagar sedan.

Så idag är det 10 dagar sedan operationen och 8 dagar som jag varit hemma, just nu efter att tvättat mig som jag gjort dom senaste 10 dagarna vid handfatet känner jag mig riktigt jävla bra, en skön känsla förstärker mitt redan goda välmående, man skall inte missa och underskatta dom små boostar man får i vardagen, det gäller fan hela tiden!

Hygien, jag har aldrig varit så fokuserad på att rehabilitera mig själv som denna gång och då är hygien en sak som är bökig men som jag hittat möjligheter att lösa.
Tänk på att jag undviker att böja mig framåt och kroppen från under bröstvårtorna ned till höftbenen och alldeles ovanför skrevet är off limit för vatten, man kan säga att jag har 3 områden att vara försiktig med, det primära mag-ärret, dom 2 små ingångshålen för dränaget där det ena är borttaget och nu har kirurgtejp över.

För 2 dagar sedan och en dag innan det ena dränaget tas bort

Ovan ser man båda dränagen och att det är mycket svullet och missfärgat, bara någon centimeter ser man det stora ärret som löper lågt men från sida till sida och en bit ut på höften.

Detta är idag efter ”dusch” och med Gördel och 1 dränage

Jag skrev ovan att detta knyter an till posten där jag orolig (läs gärna den innan)
Jag åkte på inplanerat återbesök för Omläggning/Kontroll nr 2 och får veta att det dygnet när jag ”läckte” så mycket (115 ml/dygn) inte alls var farligt eller ovanligt!

2 bra saker tog jag med mig från sköterskan på avdelningen, vissa personer får ha dränaget upp till så mycket som 3 veckor efter operationen, och mängden från dygn till dygn kan variera och den nivå jag fått är inte farlig, så jävla skönt att höra, jag var absolut orolig, inte för att dö eller så men får att ha missbedömt eller haft dåligt omdöme av vad jag kan göra.

Jag försöker att bromsa mig själv från dumheter, allt jag gör skall vara med målet att få så bra läkning som jag kan, inte vara rädd för att be om hjälp för jag har fått flera erbjudanden flera gånger, vara snäll mor mig själv och försöka vara i balans fysiskt och mentalt.
Det var just detta jag trodde jag missat, mitt dåliga självförtroende smög sig in och visade sin fula nuna…

Återbesök 3 är planerat till förmiddagen på måndag och då skall man se om det andra dränaget kan tas bort, jag är tveksam då jag i morse hade runt 95 ml/dygn, min gissning är kanske fredag nästa vecka?
Men det känns ok så länge allt blir bättre och bättre sakta och säkert.

Nu jävlar blev jag orolig

I morgon Fredag har jag inplanerat återbesök för att ta bort mina dränage (2 st) och då har dom suttit i sedan operationsdagen (9 dagar)

Jag har då varit hemma med dessa i 7 dagar för något man kan kalla egenvård.

Ursprungsplanen var att dom skulle tas bort i tisdags denna vecka men fick skjutas upp då jag har för mycket blod och serom över dygnet.

I förrgår då hade jag på morgonen 55 ml på vänster sida och 60 ml på höger sida
Igår hade jag 50 ml vänster och 40 höger

Och i dag hade jag 5 ml vänster och 30 höger, allt detta tidigt på morgonen.
Idag kollade jag IGEN vid 15 tiden och då hade jag 100 ml vänster och 20 ml höger…

Då blev jag rädd, vad fan har hänt?

Har jag varit oförsiktig? Jag har absolut efter bästa förstånd varit så försiktig jag bara kan, inte gjort något som gjort ont, varit jävligt lyhörd på kroppen, tagit denna operation på största allvar och gett mig fan på att vara seriös under återhämtningen!

Vad har jag gjort annorlunda idag mot andra dagar?

Jag har gjort en sak efter mätningen i morse och mätningen på eftermiddagen, på inrådan av sjukvården har jag tagit lös och maskintvättat gördeln, vilket betyder att jag hade av den i drygt 2-3 timmar och sedan satt på den igen.
Jag har fått veta från 2 olika håll att det är så man gör och ”var bara försiktig och i stillhet under tiden” och det var jag.

15:25 ringer jag kontaktnumret till avdelningen och då är den stängd för dagen från 15:00
Funderar om jag skall åka in akut? känner efter och jag mår ju hur bra som helst (efter omständigheterna, så jag beslutar att avvakta och ta detta i samband med återbesöket i morgon bitti 07:45, jag tror inget farligt kan hända, nu får vi se OM jag gjort något fel eller att jag trott att jag gjort rätt men ändå varit oförsiktig…

Hemkommen efter operationen

Eftermiddagen den 17 april – operationsdagen

Nu är jag hemma och det känns mycket skönt!

Så 2 dagar på sjukhus gick helt ok, var mest tråkigt och bökigt efter operationen att ha det bekvämt.

Operationen gick helt enligt planen och jag skall skriva mer om den senare men jag vill mest få igång mitt skrivande, därav denna post.

På bilden ser man dom dubbla dränage jag har, tror det är som en kateter ungefär, det är för att suga ut blod och sårvätska, dessa tas troligen bort nästa tisdag då det är sår kontroll och omläggning, så nu bär jag omkring på detta var jag är, samt att jag har en gördel spänd över magen som stabiliserar allt.

En sak som överraskar mig och som det verkade läkarna är att jag inte har ont…
Jag har inte tagit någon smärtstillande efter operationen och då har jag ändå en påse med mig hem, men vi får se sa doktorn smärtan kan komma senare, vid en obetänkt rörelse tex.

När jag har lättare att sitta kommer jag återkomma!

I morgon är det operationsdag!

Klockan är någon minut över 18 på kvällen och jag skall straxt ringa till sjukhuset för att få veta när jag skall vara där inför operationen, men först lyssnar jag på Yazoo – Don’t Go och känner att efter ett långt uppehåll behöver jag skriva lite.

Jag har fortfarande att skriva om Stegtävlingen men har inte haft lust så jag får återkomma i det, nu är andra saker i fokus.

I morgon skall jag operera magen, en bukplastik för att reducera all lös hud efter viktnedgången och min Gastric bypass jag gjorde för över 5 år sedan, jag har skrivit om det här.

Jag har fått frågan om jag är nervös, jo jag är lite nervös men inte särskilt mycket för sjukhuset och operationen, mer för risken för komplikationer, blödning, vätskebildning, smärta och framför allt infektion.
Det finns alltid en risk och jag kan bara hoppas på skicklig sjukhuspersonal och lite tur vore fint.

Hmm nu blev jag nervösare av att bara skriva detta…hoppas vi hörs snart!