Lite mer än 3 månader på medicin

Idag känns det ganska bra! faktum är att det känts ganska bra i några dagar nu, kanske 1 vecka eller så?

Nu talar jag om en normalitet, ett mer stabilt lugn än sprudlande glädje, ingen liten sak!

Jag har ätit antidepressiv medicin i lite mer än 3 månader, började på lägsta nivån 5 mg och ökade efter om jag minns rätt till 10 mg efter en månad, jag kände en lite skillnad redan efter drygt första veckan men sedan stannade det av.

Den positiva känslan var som att jag var helt nere i ett svart hål och jag plötsligt kunde se lite himmel, andas lite lite lättare, men på inget sätt överväldigande utan lite ”snålt” med välmående, och då satt i förhållande till biverkningarna.

Jag har hela tiden haft regelbunden kontakt med min husläkare och för en dryg vecka sedan föreslog hon att gå upp från 10 mg till 20 mg som är maxdosen, jag ligger nu på 15 mg och skall öka till 20 om en dryg vecka.

Är det beroende på medicinen, att styrkan nu är korrekt? det är vårt att säga för jag har haft en del bra saker som hänt, jag har flyttat in i min ny lägenhet och det känns bra, kanske till och med mycket bra…vet inte.
Våren är på väg, jag har en stabil ekonomi, så det är säkert flera saker och det spelar inte så stor roll vad det beror på just nu, det viktiga är att jag mår bättre tror jag!

Jag bör kanske påpeka att det jag söker är ett slags normal läge, att vara lite mer i balans och ha stabila dagar som inte är i botten och hela tiden jaga minsta lilla sak så jag kan glömma bort hur jag känner och mår, som det är nu är jag nöjd med en normal lite tråkig dag, det är min normalitet!

Jag har bytt avdelning/paviljong tillfälligt på jobbet, man behöver stärka upp med mig som ordinarie personal när ombyggnation pågår och sommarvikarier kommer in, det känns lite tråkigt och jag är inte nöjd med det men jag har trevliga kollegor så det funkar, bara att det är jobbigt att lite ”starta om” på en ny plats där jag iofs kan grunderna men det finns en hel del små saker att lära sig.

En sak som jag upplever hänger över mig lite är årets deklaration, jag har deklarerat för min lägenhetsförsäljning och vinsten (nästan en halv miljon i skatt…) och gjort mina första reseavdrag för jobbet och på grund av det får jag inte veta slutgiltigt om den godkänns förrän i november i år suck!

Avslutar med Amber Mark – Heart-shaped Box

Att börja leta efter orsaken till känslan

Jag sitter här framför datorn, det är lördag förmiddag och jag har arbetat 4 dagar i veckan och är nu ledig i 2 dagar inför nästa veckas arbete.

Jag gick upp straxt före 08 och som vanligt tog min medicin och en kopp grönt thé som start sedan müsli och yoghurt med banan, samma som alltid och det känns som en riktigt bra start.
Ser på inspelningen av Uppdrag Granskning om Vem kan rädda Sanne och dricker kopp 2 av mitt thé, ser och funderar, jämför med mig själv och blir sorgsen över hur någon kan behöva ha det på detta sätt, en ung kvinna som har det så här och hon bara skyfflas runt, vad har jag då för möjlighet att hitta stöd och hjälp?
Jag fundera på om jag skulle kunna hjälpa henne…

I förrgår får jag ett sms från pappa att han skall bjuda på middag i kväll och jag blev lite stressad och vill spontant inte, igår kväll får jag en ny fråga om jag vill komma då jag inte svarat, jag svarar att jag får återkomma och att jag är trött efter veckan.
Nu sitter jag här och funderar på varför känner jag så här att jag inte riktigt vill?
Min bror och hans familj skall också dit.

Jag har blivit lite triggad att fundera på mina känslor och försöka se varför dom kommer och varifrån dom kommer efter mina samtal i posten innan detta  Be om hjälp eller fixa det själv?

Jag vet inte, jag vet inte hur jag skall gräva djupare i känslan? HUR hittar jag orsaken till att jag känner ett litet magknip/obehag att tänka på om jag skall åka till pappa?

Om jag skall beskriva dagen fram till nu när klockan ä 10:51 så sov jag rätt bra, var trött igår och la mig c.a kl 23.
Klockan börjar ringa 0730 på låg volym och jag går upp 07:50 och gör det jag skrev ovan, det känns normalt och välbekant och ganska bra.
Nu har jag kollat mejl och diverse dagliga websidor och jag känner ett behov att skriva detta…varför? är det olusten obehaget som driver det? är jag ensam och det är den känslan jag känner? jag vet inte!

När jag var hos min psykolog i veckan så talade vi lite om, eller hon tog upp att kanske skulle man undersöka om det finns orsaker till mitt problem med mitt dåliga minne och hur jag känner och mår, kanske finns det någon form av medicinsk orsak och har man aldrig kollat upp det så borde man kanske det? hon sa det med en slags självklarhet som man skulle göra om man har ont i tex foten…
Jag har alltid förutsatt att det varit jag som bara är lat och inte företar mig saker, det KAN ju fortfarande vara så men jag vet inte.

Jag har Spotify på i bakgrunden, vad musik är härligt, det ger alltid en skön känsla tillbaka, inte som spel på datorn som bara ger en positiv känsla  ibland.

Lyssna på detta!

Fan vad det svänger!

Caravan Palace – Lone Digger

https://open.spotify.com/embed/track/0ZG7CssB5lM2ILgJhMGNVE

Disclosure – Voices

https://open.spotify.com/embed/track/7rJSE8d6HYFXXbbaJjAa6d