Handling talar högre än ord

Jag läste en bok (läste då menar jag lyssnade på talboken för jag får aldrig ro att läsa en fysisk bok nu för tiden)

Den heter ”Konsten att vara snäll” och skriven av Stefan Einhorn

Jag blev mycket påverkad av den och fick flera tankeställare, en av dom mera påtagliga var att jag ”tänker” göra något har nästen inget värde när det ställs emot att ”faktiskt göra något”

Jag försöker ha med det i min vardag och det fungerar väl så där, jag är ju väldigt osäker på mig själv, och mendan jag skriver denna mening skulle jag vilja säga att just min önskan att försöka leva efter denna tanke och inte lyckas särskillt ofta för jag söker bekräftelse innan jag gjort det bevisar att jag talar enormt mycket mer om vad jag skall göra än faktiskt gör det…det är lite knäckande!

Jag såg just nu en video på Youtube från Better Ideas – How Talking About Your Goals is (secretly) Destroying Your Success

Och visst det är lite floskler, lite som att ha ”Carpe Diem” i jättebokstäver på väggen, men om det får en att tänka till men framför allt göra en alldeles så lite förändring kanske det har existensberättigande?

Jag gör 2 saker som jag kommer på snabbt som handlar om 90% prat och 10% aktivitet, och jag vill så gärna att folk skall veta att jag ÄR en sådan person som gör detta.

Köra Motorcykel och Vandra.

Det är fan jobbigt att prata om detta, jag tänker på hur jag vill fixa och göra fint i min lägenhet men aldrig kommer till skott, hur jag vill göra saker på jobbet men inte heller där kommer till skott.

Jag har lovat att försöka vara snällare emot mig själv, och det är väl också en del i detta? så jo jag gör saker, jag har genomgått en stor operation av eget val, jag har genomfört en Stegtävling, jag är bättre på att säga till personer att jag tycker om dom och att dom finns i mitt liv.

I filmen ovan så talar han om hur det känns när han gör saker och inte berättar om dom, eller på sin höjd berättar om dom när man gjort det eller när man hållit på ett längre tag, och jag känner igen att det känns bättre när man redan gjort det och inte berättat om det i förväg.
Samtidigt törstar jag så efter att människor i min omgivning skall tycka jag är en hyfsat bra person…
”Action speek louder then words” kanske stämmer, är det så att jag måste börja vara nöjd med mig själv först, kanske måste jag vara nöjd i mig själv och då kanske mina ”actions” ändå märks utan att jag ropar ut dom?

Fan vad jag blev känslosam plötsligt, jag börjar bli uttråkad av detta stillasittande efter operationen, men nu jävlar är det återbesök 5 i morgon och nu tror jag att dom tar bort dränaget, i morse var det 40 ml över ett dygn och med lite tur ännu mindre i morgon vid kontrollen!

Underbart jag vann! eller hur det egentligen kändes

Jag har skjutit upp att skriva detta för jag vet inte hur jag skall formulera det så att det inte låter konstigt, du får väl lita på att det var så här jag kände?

Alltså detta hänvisar till (Stegtävling 2, Stegtävling 2 närmar sig slutet och Stegtävling 2 och 2 dagar kvar )

En god vän och jag som gör ett andra försök att under en månad avverka mest steg.
Vi gjorde ett test kanske man kan kalla det i december 10-31 december så inte en hel månad (372 951 steg)
Nu skulle vi göra det ”på riktigt”

För lång orkar inte läsa eller TL:DR : Jag vann och det kändes inte så bra som jag hade hoppats på, vet inte varför och jag försöker inte vara ödmjuk eller så, jag är nog bara så van vid att förlora men kanske mest av allt sakna tilltro till vad jag kan göra.
Så om min vän hade vunnit hade det nog känts mer vant.

Garmin Connect resultat
614 705 steg och c.a 480 km över 31 dagar

Detta är den långa berättelsen om du orkat ända hit.

Detta är en videodagbok över dom 2 sista dagarna 30 och 31 mars
9 tillfallen där jag berättar hur det känns inför avslutningen
Filmen är inte redigerad så den är 18 min lång men vill du veta hur jag tänker och känner har du chansen här.

1 mars går jag ganska normala 16525 steg vilket är 13,2 km och tänker att detta går ju bra, se det som ett maraton och var inställd på att ha en stabil ganska högt steg/dag, min vän kommer absolut att köra hårt.

3 mars Karlbergskanelen Kungsholmen

Och dom första 2 veckorna är bara lite över en normal månad.

Eftersom många dagar denna månad är arbetsdagar så måste detta passa in i vardagen, och jobbar man som jag ofta gör 06:30-18:15 så är det inte mycket tid kvar att nöta steg innan man måste laga mat och sova inför nästa dag, eller det är åtminstone min förklaring till min något sega start.

Någonstans mitt i månaden slår min vän i med att en dag avsluta med att ligga dryga 40 000 steg för mig, det är en halv normalvecka i steg för mig…

12 mars Västerbron på väg mot Södermalm

Nu börjar jag ta i och då våra klockor är med hela tiden och ständigt uppdaterar våra steg är det svårt att ”smyga ifrån” utan att den andra märker det och kan kontra.

Wallins Bageri & Konditori Ringvägen 109 min nya favorit och ett givet stop
Wallins Bageri & Konditori

Jag går från och till jobbet och på jobbet sitter jag stilla så där får man ingen hjälp, på ledigheten hittar jag en rutt på dryga 20 km som jag nöter varje ledig dag, när det är 5 dagar kvar ser jag i schemat att jag går av mitt arbetspass den 29 mars och har 30 och 31 mars ledig och det är där finns en chans att ”bita ihop” och köra.

19 mars Lindarängsvägen Gärdet

Jag börjar fundera på hur jag skall lägga upp det, jag går normalt alltid bara 1 gång per dag, aldrig 2 gånger, och jag går vanligtvis förmiddag eller fram till lunch vilket gör att det går att vara taktisk och avvakta till eftermiddagen och på förhand veta vad man går emot.

I filmen ovan ser du min dagbok över dom 2 sista dagarna.

Lördag den 30 mars planerar jag för en förmiddags tur och en kvällstur och det funkar, jag kommer hem från första turen en bit efter lunch, äter och vilar och drar ut en andra sväng på kvällen med målet straxt över 40 000 steg på dagen (mitt tidigare rekord på ett dygn är 36 000 steg när jag gick Sörmlandsleden förra sommaren.

Resultatet av lördagen blir 50 000 steg och 40 km, klart över vad jag någonsin gått!
Inför söndagen blir målet att gå 1 runda runt lunchtid och nöja mig med det, jag är rent allmänt ganska sliten och seg (innan dessa 2 avslutningsdagar)
Och jag vet vid detta laget att jag inte kommer orka ta i så mycket för att ta igen kompisens försprång men att jag gjort ett gott försök.

Söndag 31 mars

31 mars Västerbron mot Södermalm

Jag är väldigt överraskad av att jag känner mig så pigg, inte alls seg och trött!

Denna dag blir det 1 runda på dryga 20 km, så ser planen ut.

Runt 15 tiden är jag hemma och jag skrapade ihop +30 000 steg på ”känsla och bit ihop” och det är jag jävligt nöjd med, jag har en massa saker som måste göras hemma inför arbetet på måndagen, så jag avslutar och går in och min klocka synkar upp mot molnet.
En stund efter det går min gode kombattant om mig igen…och jag fortsätter med att göra matlådor hemma inför kommande arbetsvecka.

MEN så kommer inspirationen och motivationen och orden ”bit ihop” ekar i bakhuvet, inte på ett negativt sätt nu utan helt klart som en sporre, jag förstår nu att jag har lyssnat på kroppen och inte gått sönder, jag har skött jobbet och tävlingen samtidigt och viktigast av allt det har varit mest spännande och roligt med några sega dippar i orken.

Så sent på söndag kväll går jag ut igen och kommer hem och avslutar med.

Steg: 614 705 steg från 1 till 31 Mars 2019
Sträcka 489,7 km från 1 till 31 Mars 2019

Statistik
Första veckan (1-3 mars) 42,9 km
Andra veckan (4-10 mars) 82,6 km
Tredje veckan (11-17 mars) 88,9 km
Fjärde veckan (18-24 mars) 114,6 km
Femte veckan (25-31 mars) 160,7 km
Totalt 489,7 km

Måndag den 1 april har jag vunnit!
Det känns konstigt, det känns lite jobbigt, tror inte riktigt det är sant, varför känner jag så här?

Jag tror att jag är så van att nedvärdera nästan allt jag gör att jag hade föredragit det gamla vanliga invanda att min vän hade vunnit, han skulle kunna hantera det på ett bra sätt till skillnad mot mig så får massa konstiga känslor, stigen jag gått under nästan hela mitt liv är så invand och välkänd att jag verkar föredra den före den oväntade och konstiga känslan att prestera och vinna? jag tror det är en av orsakerna.

När jag pratar med min vän efter han skrivit en mycket fin post på Facebook och delat med mig och alla sina vänner där han gratulerar mig och berättar om sin väg fram så verkar det så självklart att det är så man reagerar som en riktig människa.
Jag skall försöka arbeta med att också bli bättre på vara lite snällare mot mig själv det lovar jag!

Detta är skrivet fritt ur hjärtat och filmen ovan är ärligt menad, tack till ni som läser detta.

Tack till min gode vän som är ett fantastisk vän och en stor orsaken till att jag genomförde detta.

Mina älskade Ghost Brooks löparskor!

Ur led är tiden, eller en stund på Sörmlandsleden i Juli 2018

Ur led är tiden…ja jisses jag är så rolig, det är så här man får miljontals läsare haha!

Att jag är här just nu i hettan är Rogers fel!

Och lite är min fars fel som fick mig att börja gå, och lite för att jag gått ner i vikt och tycker att det är roligt…kanske mest för det sista!

Och Roger har tålamod som en ängel med min oro och ångest!

Nåja jag gick på semestern och Roger och jag skulle mötas en förmiddag på Läggesta Station nära Mariefred, för att där gå anslutningsleden 15:1 tror jag det är till Sörmlandsleden del 15.

Och när vi nu har den varmaste sommaren på något i stil med 260 år kan ju eldningsförbud vara på sin plats…

Vätska är bra och tur att det finns källor efter leden, om dom är torrlagda eller inte vet vi inte.

Jag är ganska fundersam och lite orolig för hur jag skal få tillgång till nog vätska och mat, jag vet att jag svettas mycket och behöver äta ofta, varannan timme optimalt på grund av att jag är magsäcksopererad, men också för jag är en hungrig rackare.

Här är jag apropå vätska, första dagen och första doppet i en del av Marvikarna om jag minns rätt, tror inte jag badat i sjö eller hav på mer än 10 år, pinsamt!

Vi har ovan gått någon timme och passar på att käka lite lunch, mycket trevligt!

I dessa krokar finns också bäver! jag har förra sommaren sett en komma simmande men inte någon på denna tur, dock resultatet ser man här.

Efter ett tag kommer vi till Skottvångs Gruva, där passar vi på att fylla på vatten (tror vi bär 3-4 liter var)

I motorcykel kretsar kallas detta p-öl, vad det kallas när man vandrar vet jag inte? men gott var det! (notera hur trevligt sällskap jag verkar vara…)

Här får vi se en Kolmila i Skottvång och språka med en ”kamratförening” som visar upp hur detta gick till i praktiken, tar tydligen upp emot 2 veckor att ”kola” och här bevakar man dygnet runt, var tydligen lite speciellt i är att få tillstånd på grund av värmen och torkan i markerna.

Vidare efter Marvikarna.

Över stock och sten, upp och ner och ibland finns det rep för att komma fram.

Framme vid Bredsjön på kvällen straxt före kl 19 och jag är helt klart lite sliten och mör efter för tung packning och aningen längre promenad än jag är van vid.

Detta är en av orsakerna till att vi är på denna tur, jag vill prova att sova i en Hammock eller Hängmatta som man vanligtvis kallar dessa, dock är just denna en Amok Draumr 3.0 lite annorlunda än dom mer konventionella hängmattorna där man ligger på längden och ibland lite på tvären, men denna ligger man helt tvärs över med ett uppblåsbart liggunderlag för stadga och styvhet, man kan då också justera den för att nästan ha den som en stol och flera andra inställningar.

Om du är intresserad finns här en detaljerad video nedan.

 

Vid denna sjö badade, käkade och sov vi och allt funkade bra, jag hade lite ont i vänster höft och vet inte riktigt varför? jag fick rådet i den mycket trevliga hammock gruppen på Facebook (Hammockers in Europe) att mitt liggunderlag var för tunt och för smalt, i hammocken är det som en ficka man sticker in liggunderlaget i och även om det finns 2 delar i den kan det vara så att mitt liggunderlag som är tänkt för tält var för smalt för att ge stadga och styvhet nog för mig, så jag har nu fått ett nytt och skall ut och testa det så snart temperaturen sjunker något…

Dag två dra vi vidare.

Nordväst om Bredsjön leder Roger mig in på en mycket vacker myr, och vi hittar lite hjortron!

Det är mycket varmt och vi tuffar på och närmar oss Åkers Styckebruk som är vårat mål.

här nedan finns 2 länkar för hur vi gick.

Dag 1 

Dag 2

Vi gick runt 45 km på 2 dagar.

Här är filmen jag gjorde

Om du tagit dig så här långt är jag imponerad! tack för att du kollade och kom gärna med frågor så kanske jag kan komma med något litet svar!

Sköt om dig!

 

 

Tråkigt på jobbet?

Jag avslutade i morse 3 nätter på jobbet, kom hem straxt för 08 och gick till sängs nästan på en gång, Vaknade och gick upp straxt efter 15.

Detta var ju midsommar helgen och på min arbetsplats kan sådant påverka hur mycket vi har att göra, men denna gång var det som en ganska normal helg, vilket betyder lugnt och lite till mycket tråkigt.

Jag har jobbat på min nuvarande arbetsplats sedan sommaren 2015 och det är hyfsat ok vill jag säga, men det är nog inte riktigt sant utan mer det lätta svaret att ge istället för att behöva fundera och gud förbjude ta ställning till sitt liv och det val jag gjort.

Jag såg en film idag på Youtube som fick mig att skriva denna text, den heter

”The one factor causing depression and anxiety in the workplace”

Här pratar man om hur vi kan påverkas av hur våran arbetsplats funderar och gå så långt som depression och ångest vilket ju är ganska mycket värre än Tråkigt på jobbet…

Jag har ganska ofta just tråkigt på jobbet, eller det är det jag säger i mitt huvud och till familj och vänner, men kan det vara större och värre än så?

Ganska nyligen insåg jag att jag inte varit helt ärlig för mig själv och för min omgivning under en lång tid, jag sa att mitt arbete inte var så viktigt för mig och inte påverkade mig som person och hur jag upplevde mig själv så mycket, det tror jag nu var fel!

Jag har en ganska tråkig tillvara privat när jag är ledig och måste nog erkänna att mycket av min identitet är mitt arbete, vare så jag vill eller inte, och då bör jag nog bry mig om hur jag trivs med mitt arbete och på min arbetsplats?

Jag har en ganska nära vän som jag minns sa för många år sedan att han liksom kunde koppla bort hjärnan när han gick till jobbet och utföra det utan att det påverkade honom särskilt negativ även om jobbet var monotont och tråkigt, för att sedan leva upp på fritiden, så skulle jag vilja se mig själv, att Jobba för att leva och inte Leva för att jobba.

Hur känner du?